Sitter och funderar på tankar som startades på vårt pedagogiska forum i onsdags när vi disskuterade hur föräldrarna svarat på vår enkät om hur barnen trivs i förskolan, trygghet, bemötande och innehållet i förskolan.
Vi förfärade oss alla över att det fanns de som inte tyckte vi arbetade med de nu väldigt aktuella ämnena naturvetenskap, teknik och matematik. Vi frågade oss varför. Vi kom in på vår pedagogiska dokumentation och de samtal vi har med föräldrar. Var ligger fokus vid dessa samtal?
Tyvärr alltför ofta på saker de själva kan se hemma, motorik, socialt samspel, talet osv. Vad får de egentligen höra om vårt pedagogiska arbete?
Det blir mest vid tambursamtalen, idag har vi... Det kanske är dags att ändra på oss? Låta tambursamtalen bli fyllda med nu har hon/han lärt sig gå på pottan, prata mer, klättrat upp för stolen och lägga en större vikt vid våra samlingar/lektioner vi har med barnen. De planerade situationer där vi utmanar barnen naturvetenskapligt, tekninskt, matematiskt m.m.
De tillfälle som föräldrarna bara kan ta del av vid inskolning eller om det resulterat i några färdiga produkter som visas upp! Är det egentligen så konstigt att de inte vet mer, att vi inte får det önskade erkännande i vår profession som vi vill ha?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar