Min avstämning

Den här kursen har gett mig kunskapen och verktygen för att kunna arbeta med pedagogisk dokumentation och portfolio på det sättet jag vill göra.
Jag kan nu sätta orden på hur jag vill att arbetet skall bedrivas och har fått stöd i litteraturen att det ska gå att arbeta på detta sätt.
Vår dokumentation har gått från att vara helt i pappersform och indelad i massa olika delar som verksamhetsplanering, iup, portfolio osv till att vara en helhet, en digital helhet.
Allt känns sammanflätat och det är svårt att se riktigt var övergångarna från det ena till det andra går.
Detta gör att allt känns lika viktigt och lika nödvändigt för att bedriva en bra verksamhet.

Inte bara sättet att dokumentera har förändrats utan även arbetssättet med barnen och brukarna samt sättet att reflektera över arbetet har förändrats.

Det känns dock som att detta bara är början trotts att så mycket har hänt. Jag ser med spänning fram emot att få nya utmaningar, nya tankar och idéer.

Portfolio - som metod och med ipad som redskap

Den portfoliotid nu kommer....

Nu är vi mitt i tiden då alla skall ha samtal med sina brukare. Vi är mitt inne i en tid då portfolion vi skapat ställs på prov och ska visas upp.
Vad är det vi visar för föräldrarna? Vad är viktigt? Vad vill de se? Framförallt vad vill jag visa?

Jag har under mitt arbete som förskollärare stött på många olika sätt att arbeta med portfolio och då pratar jag inte om de olika grundmodellerna som Ellmin 2003 sidan 80 skriver om.
Mitt första möte med portfolio som nyutexad var att vi i vår och höst gjorde ett avbrott i den dagliga verksamheten och under en vecka hade så kallad portfoliovecka. Där tog vi kort på det vi tyckte barnen hade lärt sig just nu, klistrade efter ett par veckor till (framkallningstiden på den tiden var lååång, speciellt när man är många avdelningar som ska lämna in alla sina kort från ca ett halvår tillbaka) in dessa på papper, frågade barnen några väl valda frågor så de sa det jag ville att de skulle säga. Såg till att det fanns en bild per område (socialt, motoriskt osv.) och var sedan klar.
Detta visades sedan stolt upp för föräldrarna, inget barnen direkt fick titta på för då förstörde de ju säkert den fina dokumentationen!

Senare blev det mer och mer att korten skulle kopplas till lpfö-98, barnen skulle få titta i sin portfolio och brukarna började få mer att säga till om i verksamheten.

Nutid för mig och mitt arbetslag är ljusår ifrån det första tänket och detta mycket tack vare denna kurs.
Idag är vår portfolio till för oss själva, barnen och föräldrarna.

Portfolio för oss pedagoger
Vårt nya sätt att dokumentera ger oss pedagoger en portfolio där vi kan följa både barnen och vårt eget lärande under verksamheten.
Tillsammans med barnen skapar vi här en arbetsportfolio (Ellmin 2003, sid 80). Ett vardagligt arbetsinstrument som är aktivt och integrerat med den pedagogiska vardagen.
Vi synliggör våra tankar för oss själva och våra kollegor, vi reflekterar tillsammans kring vad som gjorts och hur det gick.

Inte visste jag att det gick att skriva med tusch på is!

Portfolio för barnen
Genom denna kontinuerliga dokumentation kan barnen bli delaktiga på ett helt annat sätt i reflekterandet kring sitt eget lärande. De får reflektera i grupp och enskillt.

Ellmin 2003 skriver på sidan 142 att eleverna kan hjälpa varandra genom gemensamt arbete och gemensam reflekton. Detta gör att de tränar sin förmåga att inta andras perspektiv och att samverka. Men att det samtidigt är viktigt att hitta balansen mellan det gemensamma och de individuella behoven.

I och med att vi uppmärksammar dem på vad de lärt och att vi tar kort på när de lär så kan de själva nu se sina lärprocesser på ett annat sätt och be oss hämta kameran när de tycker de lärt sig något nytt.

Titta fröken tallriken flyter!

Tillsammans med barnen väljer vi kort och händelser från arbetsportfolion och skapar en visningsportfolio (Ellmin 2003 sid 80), tillsammans reflekterar vi över dessa kort, filmer m.m.

Portfolio för brukarna

Genom att få del i den verksamhet vi bedriver så kan de påverka och medverka på ett helt nytt sätt.

Frågan vad är det jag vill visa brukarna har fått ett helt annat svar än tidigare.

Vi vill fortfarande visa lärprocesser, men inte sådana som gå på pottan, äta med kniv och gaffel utan detta har ditt barn lärt sig om tillexempel mattematik, naturvetenskap och så här gick det till!

Genom att uppmärksamma brukarna på hur vi arbetar så kanske de själva kan se möjligheterna i sin vardag att hjälpa till. Ellmin 2003 skriver på sidan 144 att familjens medlemmar inte alltid är medvetna om att många vardagsaktiviteter kan på ett positivt sätt stödja lärandet och utvecklingen hos deras barn. Om vi arbetar tillsammans och gör det möjligt för brukarna att ta del av vår röda tråd genom läråret kan det säkert bidra till ett förbättrat lärande, liksom till en ökad gemenskap mellan förskola och hemmet.

Tillsammans har vi kollegor reflekterat och strukturerat vad som är tambursamtal och vad som är utvecklingssamtal.

Portfolio med ipad

Ipaden har  tillföra nya delar till portfolion så som att få med barnens tankar och samtal via Garageband. Våra ett och två åringarn har skapat egna filmer i Puppet Pals där de till sin stora förtjusning själva simmade omkring i havet med hajar och fiskar.

Den ger oss en möjlighet med sin touchteknik att på ett lustfullt sätt kunna öva tillexempel språk.

För en förälder som inte har den möjligheten att erbjuda sina barn en ipad hemma känns det väldigt skönt att få se hur deras barn ändå lär sig behärska denna teknik och dessutom lära sig en massa undertiden de gör detta.

De nackdelar jag ser med Ipaden i dagens läge är dock att den är lite klumpig att ta kort med och att jag ännu inte hittat något skrivprogram som ersätter datorns Openoffice eller Windows.

I boken Att arbeya med portfolio står det att det handlar om att fokusera på lösningar som inger hopp om framgång istället för på problem och olika orsaker till problem. En oerhört spännande tanke som kan möta motstånd hos dem som Lenz Taguchi (1997) skriver om
"Det verkar som om befintliga
handlingsmönster och rutiner blir förkroppsligade.". Detta för att som det står i boken om att arbeta med portfolio finns en lång kultur i att leta brister och tillkortakommanden hos barnen. Här ser jag mitt mål nu! Övertyga dem och lära dem nytt!

Resan fortsätter

Nu börjar det närma sig föräldrasamtal och skapandet av de nya portfoliorna. Det ska bli spännande att få föräldrarnas reaktioner på dem. Känns verkligen som det är ett levande dokument iaf, vi diskuterar hela tiden hur, vad och varför vi gör som vi gör och om det går att förbättra/förädla.

Barnen är väldigt positiva till det nya arbetssättet och jag hänger knappt med i deras tempo när det gäller nyfikenhet och påhittighet.




Arbetet i grupperna är så intensivt att man är helt slutkörd efteråt.



Kursen har gett mig en ny skjuts på vägen mot nytt lärande och ipaden ger en ny möjlighet att få barnen att vara mer delaktiga i skapandet av dokumentation på annat sätt än att ta kort, måla eller skriva. Helt plötsligt kan de redigera filmer enkelt utan att behöva bemästra en mus, skapa sagor i puppetpal osv. Ett lustfyllt lärande i alla dess former.



- Posted using BlogPress from my iPad

Lycka

Igår var det dags, första gången som vi hade samling i tvärgrupper och framför allt första gången vi arbetade och dokumenterade på det "nya" sättet. Vi (jag, mina kollegor Sofie och Gunnel) tog med barnen till en del av skogen de aldrig varit förrut. Där sa vi att vi skulle leka en lek som gick ut på att Sofie skulle gömma sig först. Detta gav henne tid att placera ut fyra isägg som hon kunde låtsas springa på i skogen.
Sofie och jag har pratat mycket om hur det skulle gå när barnen hittade äggen, vi hade förberett oss till tänderna med fördjupande frågor och på ett totalt mislyckande där barnen skulle tröttna och leka med annat istället.
Så väl förberedd sprang jag med barnen bort till Sofie och äggen och magi uppstod!
Vi kunde vara medupptäckande lärare och barnens fantasi flödade såpass att vi aldrig höll på att komma tillbaka till förskolan fast de fick ta med sig äggen hem.
Dessutom översållade de oss med förslag på vad man kan jobba vidare med när det gäller tema vatten på vägen till skogen tack vare att det var fuktigt ute.
Just nu är det väldigt roligt och spännande att vara förskollärare!

Pedagogisk dokumentation och vår profession

Sitter och funderar på tankar som startades på vårt pedagogiska forum i onsdags när vi disskuterade hur föräldrarna svarat på vår enkät om hur barnen trivs i förskolan, trygghet, bemötande och innehållet i förskolan.
Vi förfärade oss alla över att det fanns de som inte tyckte vi arbetade med de nu väldigt aktuella ämnena naturvetenskap, teknik och matematik. Vi frågade oss varför. Vi kom in på vår pedagogiska dokumentation och de samtal vi har med föräldrar. Var ligger fokus vid dessa samtal?
Tyvärr alltför ofta på saker de själva kan se hemma, motorik, socialt samspel, talet osv. Vad får de egentligen höra om vårt pedagogiska arbete?
Det blir mest vid tambursamtalen, idag har vi... Det kanske är dags att ändra på oss? Låta tambursamtalen bli fyllda med nu har hon/han lärt sig gå på pottan, prata mer, klättrat upp för stolen och lägga en större vikt vid våra samlingar/lektioner vi har med barnen. De planerade situationer där vi utmanar barnen naturvetenskapligt, tekninskt, matematiskt m.m.
De tillfälle som föräldrarna bara kan ta del av vid inskolning eller om det resulterat i några färdiga produkter som visas upp! Är det egentligen så konstigt att de inte vet mer, att vi inte får det önskade erkännande i vår profession som vi vill ha?

Pedagogisk dokumentation, vad, hur och varför?

Inledning
Vi har valt att fokusera på pedagogisk dokumentation ur pedagog, förälder och barn perspektivet på vår förskola i form av IUP/portfolio kontra Min förskolebok.
Detta är en process som vi är mitt uppe i och den tar större delen av vår gemensamma reflektionstid.



Presentation av Iup och portfolio anno 2010
Denna individuella utvecklingsplan och tillhörande portfolio är framtagna utifrån Piaget fem olika utvecklingsstadier.
Iup:n att syftar till att hjälpa pedagogen att kartlägga barnets färdigheter och kunskaper för att lätt kunna hitta barnets svårigheter och ge dem stöd och utmaning där.
Bedömningen av barnet görs av pedagogen utifrån Piagets forskning om vad barn ska kunna inom vissa åldrar och utdrag ur Lpfö-98s långsiktiga mål för barnen.
Tillsammans med föräldrarna skapas delmål för barnet. Både föräldrarna och pedagogerna kommer överens om vem som skall göra vad och på vilket sätt detta mål ska nås.
Detta utvärderas efter en termin.
Portfolion är uppdelad i samma fem utvecklingsstadier samt en skapande del och en intervju.












Presentation av Min förskolebok anno 2011
Denna bok är inspirerad av Vygotsky´s teorier, den reviderade läroplanen och Ann Åbergs ”Lyssnandets pedagogik”.
Utgångspunkten är:
”För att stödja och utmana barn i deras lärande behövs kunskap om varje barns erfarenheter, kunnande och delaktighet samt inflytande över och intresse för de olika målområdena. Det behövs också kunskap om hur barns utforskande, frågor, erfarenheter och engagemang tas till vara i verksamheten, hur deras kunnande förändras samt när de upplever verksamheten som intressant, rolig och meningsfull.”Lpfö-98 reviderad 2010
För att kunna synliggöra detta har förslag till punkter att dokumentera och reflektera runt, intressefrågor för barnet att besvara, frågor till föräldrarna att fundera på inför utvecklingssamtalet och ett papper att fylla i hur vi pedagoger i verksamheten och hur föräldrarna i hemmet kan utmana barnet vidare i sitt lärande tagits fram.








Vad är pedagogisk dokumetation för oss ur pedagog, föräldra och barn perspektiv?
Vi tycker att vi ska dokumentera lärprocesser och lärmiljöer, och därmed göra föräldrarna bekväma och känna sig välkomna i dessa. Genom att delge föräldrarna hur vi tänker och hur vi arbetar så tror vi att vi kan få med dem på tåget och få dem att bättre kunna förstå vad deras barn gör på förskolan.
Om vi fokuserar på de lärprocesser och lärmiljöer som uppstår i vårt tematiserade arbetssätt så får föräldrarna en inblick i vad det menas med att arbeta med tex tema vatten.
Vi vill inte lägga fokus på resultatet utan synliggöra hur lärandet gick till, vägen är viktigast inte resultatet!
Barnen skall kunna följa sin resa genom läråret genom dokumentation. Den skall tydligt visa lärprocesserna och lägga grund för barnen att reflektera tillsammans med en pedagog eller med ett annat barn.

Vi känner att vi får stöd i detta tänk när vi läser ”Att fånga lärandet – pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier” av Christina Wehner-Godée. Hon skriver att dokumentationen inte blir pedagogisk förens den sätts in i ett pedagogiskt sammanhang. Och att målet med denna dokumentation bör vara att kunna stödja barn i deras deras kunskapssökande bättre och ge dem nya utmaningar. Vidare skriver hon att ur ett Reggio Emilia inspirerat perspektiv handlar inte dokumentationerna om att bedöma hur barnen är socialt, motoriskt, kognitivt och emotionellt. Utan det var pedagogernas teoretiska perspektiv som gav underlaget för de pedagogiska dokumentationerna och att de utgick från vad barnen sade och gjorde. Dessa pedagoger använde sina pedagogiska dokumentationer för att följa barnens lärprocesser och diskuterade dem tillsammans med barn, arbetskamrater och föräldrar ( sid 11 och 12)

Lenz Taguchi (1997) skriver att den pedagogiska dokumentationen är ett kollektivt arbetsverktyg som bygger på ett gemensamt reflektionsarbete, barnen emellan, pedagogerna emellan men även familjen och förskolan emellan (sid 15).
Vidare skriver hon att syftet med en pedagogisk dokumentation är att försöka synliggöra och förstå dessa konstruktioner, så att man som pedagog kan öppna sig för nya konstruktioner (sid 19).


Hur gjorde vi och hur vill vi göra?
Den tidigare portfolion tenderar att vara mer som ett fotoalbum, där pedagogen känner sig tvingad att hitta ett kort per flik. Men det ger samtidigt en trygghet i att ha åstadkommit något och ett facit i att ha gjort rätt när alla flikar är ifyllda.
Vi upplever arbetsmaterialet kring Min förskolebok som en förenklad, något förädlad version av den tidigare Iup:n och portfolion.
För att få bort den resultatinriktade tanken tror vi att vi behöver börja på helt ny kula.
Vår övertygelse är att för att synliggöra lärprocesserna och lärmiljöerna för både föräldrar och barn krävs en digital reflektionsgrund.
Denna skapar vi genom att ta kort, filma och reflektera med barnen, kanske även blogga!
Wehner-Godée (2010) skriver att ett konkret material av t.ex. handskrivna anteckningar av vad som sagts och gjorts, videoinspelningar och barnens egna arbeta gör det pedagogiska arbetet både synligt och hörbart. Christina skriver vidare att genom att vi reflekterar över vårt arbete med barnen kan vi ändra vårt handlingssätt efter våra erfarenheter och detta gör oss pedagoger alltmer medvetna om barns lust och nyfikenhet, deras uttryckssätt och tankar och hur vi som pedagoger skall handla. Dokumentationerna blir då enligt Christina ett verktyg för oss pedagoger att förstå hur barnet lär och tänker (sid 22).
Christina skriver vidare att Vea Vecchia säger att man hittar mer av en människas kreatitivet i processen än i resultatet, hon säger även att det inte bara handlar om att se och fotografera vad barnen gör, utan också om att tolka och presentera hypoteser.(sidan 23)


Varför gjorde vi så här och vad är vårt syfte nu?
Tidigare har vi dokumenterat när barnet lärt sig bemästra olika situationer och färdigheter. Är det viktigt för föräldrarna att se kort på sitt barn cykla osv
Vad vill föräldrar veta om vad som händer på förskolan? Då menar vi ej det dagliga samtalet i tamburen om mat, vila och bajsande.
Vad vill vi att föräldrarna skall veta? Vad tycker vi är viktigt? Hur får vi dem engagerade?
Genom att dokumentera det tematiserade arbetssättet skapar vi en dokumentation som visar vårt arbete i barngruppen. Vi får genom denna dokumentation en överblick av hela vårt arbetsår, vi kan visa föräldrar och barn hur lärprocesserna och lärmiljöerna har sett ut och har dessutom skapat ett stort material för vidare reflektion inom arbetslaget.
Vi tror att genom att bjuda in föräldrarna att ta del i och få en inblick i vår tanke med det tematiserade arbetssättet göra dem mer engagerade och underlätta för dem att delta.
Wehner-Godée (2010) skriver att det är på grund av att vi haft en kultur som är dominderad av ett utvecklingspsykologiskt tänkande som vi har lärt oss att det är viktigt att studera var t.ex. barn placerar sig i förhållande till vad som är normalt i en viss ålder. Hon som vi tycker att det måste bli en förändring i det tänkandet för att vi ska bli pedagogiskt intresserade och se vad barnen håller på med (sid 20).
Christina tar även upp att Vea Vecchi tycker att dokumentationen måste sättas in i ett sammanhang där barn, personal och föräldrar är huvudpersoner, hon poängterar att dokumentation inte skall vara slutet av ett projekt, utan att den helst ska ske kontinuerligt och under verksamhetens gång för att öppna nya möjligheter och vägar.(sid 23)
Wehner-Godée (2010) skriver att de utvecklingspsykologiska observationerna innehåller ofta uppgifter av den karaktär att de hamnar inom ramen för tystnadsplikt. Barnet betraktas ur ett bristperspektiv där de upphittade bristerna skall kompenseras.(sid 57).
Lenz Taguchi (1997) skriver att en konkret aspekt av pedagogisk dokumentation som kommunikation är att barnen kan kommunicera sin kunskap och sina erfarenheter till pedagogerna, via bilder, målning, utsagor etc. Pedagogerna kan också via dokumentation kommunicera tillbaka till barnen, de kan läsa upp för barnen vad de hade sagt gången innan, så att barnen får syn på sina egna tankar igen för att utgå från dem i sitt fortsatta tänkande (sid 34).
Vidare skriver Hillevi på att dokumentationens främsta uppgift inte är att skriva och slå fast det som hände. Utan ska istället vara ett underlag för våra reflektioner och tankar kring det som hände för att vi skall kunna ta nästa steg (sid 69).


Reflektion
Denna litteratur har verkligen öppnat våra ögon, vi har helt plötsligt ord på vad vi inte tyckt varit bra i tidigare dokumentation. Genom böckerna har vi fått belägg och bekräftelse för våra tankar och fått ett förslag till arbetssätt. Vi ser nu en möjlighet att arbeta vidare på våra avdelningar och få denna anda att genomsyra vårt temaarbete, vår dokumentation och vår gemensamma reflektion.
Tack vare våra erfarenheter genom denna kurs kommer it att ha en central och given roll i vårt kommande arbete med barnen och kollegor. Paddor, kamrer och datorer kommer att finnas med i vardagen och underlätta denna i vårt gemensamma kunskapssökande med barnen.
Lenz Taguchi (1997) skriver att ett projekt- eller temaarbete inte kan komma någon vart om pedagogerna inte hjälps åt att hitta nästa steg för att gå vidare. Detta steg vidare skall helst innebära att man som pedagog skapar de rätta förutsättningarna för att barnen skall kunna gå vidare i sina lärprocesser.
Med dessa ord i våra tankar känner vi att den nu schemalagda gemensamma reflektionstiden blir viktigare för oss än för våra andra kollegor.
Vi hoppas verkligen att vi en gång för alla skall kunna bryta mönstret och ta oss ur det gamla.
Lenz Taguchi (1997) skriver

"Det verkar som om befintliga

handlingsmönster och rutiner blir förkroppsligade

i pedagogen efter en tids arbete i praktiken."

Nu vill vi skapa nya rutiner och handlingsmönster! Sådana som ej är konservativa utan i ständig förändring, sökandes utmaningar för både pedagoger och barn och föräldrar.

Referenslitteratur

• Lenz Taguchi, H. (1997). Varför pedagogisk dokumentation?: om barnsyn, kunskapssyn och ett förändrat förhållningssätt till förskolans arbete. Stockholm:HLS

• Wehner-Godée, C. Att fånga lärandet: pedagogisk dokumentation med hjälp av olika medier. (1. uppl.) Stockholm: Liber.

• Utbildningsdepartementet (2010). Läoplan för förskolan. Lpfö -98. (www.skolverket.se)

/Helene Klasson-Rehn och Ewa Swärd

Vi jobbar på

Ewa och jag sliter och gnuggar våra geniknölar!
Lägg gärna märke till vår datapark!
- Posted using BlogPress from my iPad

Location:Pinnharvsgången,Mölndal,Sverige

Reflektion över kurslitteratur

En reflektion som kom till mig när jag satt och läste "Den svårfångade reflektionen" var att man kanske skulle kunna använda både videoinspelning och forumspel.
Jag var för ett tag sedan på en föreläsning om genus. En del av föreläsningen var ett slags forumspel där vi fick hjälpa de olika karaktärerna med vad de skulle göra/säga. Detta gjorde att man fick möta reaktionen direkt på det man föreslagit och det kanske inte alltid hade det resultat man trott.
Tanken med att använda både videoinspelning och forumspel är att få känna och se hur ett annat alternativ av aktion skulle påverka situationen och en själv.
Ta en sådan sak som genus i tamburen. Först spelar man in en sekvens från en tambursituation, går igenom den, hittar en brist tex att läraren säger vilka söta nya stövlar du har till en flicka och tuffa snabba stövlar du har till en pojk. Istället bara för att reflektera över detta och ge sig själv ett alternativ till vad man ska säga istället, ger det kanske mer att spela upp situationen igen omgående och få testa hur det känns att säga/handla annorlunda. Detta ger även möjligheten att känna om det får mig att känna mig annorlunda om jag får höra att mina stövlar är söta eller tuffa och snabba.

Pedagogisk dokumentation för mig nu

Igår (tisdag) satt vi på det pedagogiska forumet och hade som uppdrag att diskutera och reflektera kring den nya formen av dokumentation som skall ersätta IUP och portfolio. Den IUP och portfolio som vi tidigare haft har baserad på Piagets tankar och således uppdelad i olika utvecklingsområden. Nu är det Vygotsky som är inne och det är hans tankar som skall ligga till grunden. Det nya förslaget är öppnare, bjuder in föräldrarna mer men det saknas något. Jag känner mig inte alls nöjd med den och hoppas hitta svar på varför genom denna kurs. Många hade svårt att se skillnad på det nya förslaget och en ny IUP och de saknade helt kopplingen till portfolion och ville fortsätta med den som tidigare. Att göra så skulle inte alls fungera för mig då jag alltid velat ha en röd tråd mellan de båda, en röd tråd som kan skapas med tematiserat arbete...ser dem gärna som ett. Det var även mycket prat om hur vi ska sortera upp kort och så nu när vi tar bort de Piagetinspirerade flikarna och en stark önskan att göra likadant över hela huset. Jag tror det kan vara svårt att få ett enhetligt utseende under testperioden.

Självskattning

- Posted using BlogPress from my iPad


Ja som synes så är jag inte så nöjd med vår nuvarande dokumentationsteknik. Men tycker att jag redan efter en föreläsning fick nya tankar och provade på att dokumentera digitalt på ett sätt som fick både barn och föräldrar delaktiga.
På vår samling i fredags tog jag kort på barnen under samlingen och aktiviteten som följde. Dessa kort skrev jag snabbt ut och satte upp i vår tambur. Men istället för att skriva bildtext gjorde jag först barnen uppmärksamma på att korten satt där. När föräldrarna kom för att hämta hjälpte jag barnen att berätta om sin dag utifrån bilderna. Min tanke är att när både barn och föräldrar blir vana vid detta kommer inte min hjälp behövas. En annan tanke var att om jag tagit korten med ipaden, gjort ett bildspel på den så skulle jag bara kunnat visa barnen, kanske lagt in deras kommentarer, bearbetat dokumentet fortgående enkelt och inte behövt skriva ut något. Men detta kräver ju en väggfast låsanordning....
Ska bli väldigt kul att se vart jag är i min dokumentation av barnen om ett år!

Min blogg-guru

Här är min blogg-guru som jämfört med mig är en supererfaren bloggare! Det är Cecilia som skall hjälpa mig i denna djungel som inte alls känns påtvingad utan bara rolig och utmanande! ;)