Ahlström & Kallos (1996) fokuserar den svenska forskningen och noterar att forskningen uppmärksammat praktikperiodens betydelse men inte analyserat vad studenterna lär sig under skolpraktiken (s 335)
Handledning
Det som ska vara i fokus är således den praktiska yrkesteorin vilken är individuellt konstruerad och innehåller därför en stor del "tyst" kompetens (jfr Rolf, 1995). Den praktiska yrkesteorin utvecklas i samspel med omgivningen, i vårt fall handledaren och den kontext där VFU:n äger rum. Björklund (2008) skriver i linje med detta målet i yrkesutbildningar just är att tydliggöra kunskaper, förmågor, förståelse och förtrogenhet som finns hos erfarna praktiker.(S. 336)
Ainley och Luntley (2007) påpekar att en erfaren lärare har möjlighet att agera på ett mer ändamålsenligt sätt än den med begränsad erfarenhet. Förmågan att se och tolka och bedöma klassrumssituationer blir helt avgörande för kvaliteten på undervisningen. Den erfarne läraren som verkar se mer, bedöma bättre och ofta fungerar helt automatiskt har uppmärksammats av många forskare.(s.337)
Aktuella resultat inom psykologi och neruofysiologi förklarar skillnaden mellan experten och novisens sätt att se och bedöma via det explicita (medvetet tänkande) och det implicita (omedvetet igenkännande) systemet som används båda för att se, förstå och bedöma omvärlden. Man lär sig att känna igen situationer och händelser på ett automatiskt, intuitivt och icke kontrollerat sätt (Björklund, 2008)
Hur ska vi kunna lära ut det om det sker omedvetet? Eller är det detta som är kunskapsutvecklingen med att ha elever att du lär dig sätta ord på det och gör det till en medveten kunskap som då går att förädla istället för en reflex?
Vi har i tidigare klassrumsstudier funnit att läraren lägger stor möda vid att skapa goda relationer i klassrummet och sammanhang för undervisningen. Han/hon månar om eleverna och försöker skapa trygga miljöer och enligt Wedin (2007) sker en kunskapsbildning i arbetet med relationer.(s.337)
Här tänker jag på eleverna som kommer ut fyllda med massa tankar och idéer som de vill prova med barnen och den frustration jag tycker mig kunna se hos dem när de först måste bygga upp band till barnen, skapa relationer, bygga upp en auktoritet innan de kan få de där "gyllene lärtillfällena" som de tänkt sig ha redan första dagen. Det glöms bort i utbildningen att påminna dem om att det är mycket rutiner, att hela tiden ha barnen under uppsikt, säkerhetstänk osv. Det glöms bort att säga att först och främst är vår uppgift att skapa trygghet i barngruppen, skapa tillit och sen ge en grund till det lustfyllda lärandet.
Resultatet från vissa studier ger intrycket av att utbildningen till lärare kan liknas vid att man lär sig simma genom att kastas direkt i vattnet.(s.337)
Kan nog stämma. Är det då ett lugnt vatten med bra kollegor som agerar som simringar så går det nog ganska fort att lära sig simma men du behöver då å andra sidan inte lära dig det så bra, medans om du kastas ner i ett kokande hav där simringarna snabbt tappar luften om du hänger för länge så tar det kanske längre tid men du blir nog en väldigt bra simmare...
Metoder, genomförande och analys
I vårt fall var ambitionen att utan påbud eller given metod förse handledarna med implicita strategier, handlingsmönster, för att tydliggöra och eventuellt överföra viktiga lärarkunskaper till sina adepter och förse dem med nödvändig kompetens inför sin framtida yrkesutövning. I en andra fas i projektet studeras VFU-perioden och vi granskade handledningen ur olika perspektiv. (S.339)
Hur handledaren ser spår av utveckling under VFU-perioden.
Ställa frågor - Handledarna ansåg att det är viktigt att de studerande har en vilja att själva söka kunskap.
Se individerna i gruppen - visar ett intresse för eleverna...och ganska snart börjar de använda sig av olika sätt att handskas med de olika eleverna.
Kroppsspråk - Att ha händerna i fickorna är ett osäkerhetstecken...hur de studerande rätar på ryggen, gestikulerar och utstrålar andra signaler efter en tid.
Agera med säkerhet - Att agera och ta tag i saker är ytterligare en utvecklingsindikator...självsäkerhet..vill ha ökat ansvar
Didaktisk utveckling - Ett synligt didaktiskt utvecklingstecken är att den studerande allt eftersom blir bättre på att anpassa lektionens innehåll och uppläggning till eleverna.
Agera som lärare - i slutet av praktiken är de mer kollegor än studerande och handledare.(s.339-342)
De lärarstuderandes syn på sin utveckling under VFU-perioden
Generell utveckling - de inser att lärarrollen är omfattande och många kunskaper kan betecknas som tyst kunskap, vilket också en av studenterna säger.
Se varje elev - lärarrollen är mer än lektionsplanering och undervisning. De börjar se individerna bakom den grå massan av elever och inser betydelsen av detta.
Bygga relationer - Flera studenter berättade hur de lärt sig vikten av att skapa goda relationer med eleverna.
Att agera med säkerhet - Att känna ökad trygghet i lärarrollen verkar således vara en viktig del i deras utveckling. De känner sig heller inte lika stressade inför elevernas frågor genom att de blivit tryggare i sin ledarroll.
Didaktisk utveckling - VFU-perioden hjälpte de studerande att bli förberedda för sitt kommande yrke och de fick ansvara för en större del av undervisningen och på så sätt pröva och utveckla sina didaktiska färdigheter. De studerande själva upplever uppenbarligen att en viktig del i utvecklingen till lärare är att våga släppa lite på kontrollen.
Samspelet med eleverna - de studerande menar att insikten om att en planering sällan håller har gjort dem uppmärksamma på samspelets betydelse i undervisningssituationen.
Hantera konflikter - Dagarna genomsyras av incidenter av olika slag och en av lärares viktigare uppgifter här är att sätta tydliga gränser för vad som är acceptabelt beteende hos eleverna.(s.342-346)
Hur lär sig lärarstuderande av sina handledare på VFU?
Guidas in i helhetsbilden - Handledaren vill skapa en situation som så att säga lyfter in den studerande i verkligheten i klassrummet och i det övriga arbetet.
Handledaren som modell - En handledare menar att man måste "se" dem och skapa en situation med engagemang. Det är även viktigt att handledaren visar hur han/hon gör i samspelet med klassen. Handledaren kan visa upp en attityd och ett sätt vara som smittar av sig på den studerande.
Genom förtroende från handledaren - Ovan blir handledaren en modell som ger ett förtroende och som ger den studerande ett ökat ansvar. Det kan innebära att man får ett helhetsansvar men att handledaren är i närheten.
Genom prat, positiv respons, att göra och att göra fel (lära av sina misstag) - Många av våra handledare arbetar med principen om positiva kommentarer...Trots att det är en mycket duktig studerande så finns det alltid saker kvar att lära, exempelvis erfarenhet att vara helt ensam med en klass. En av de svåraste dimensionerna är att lära sig uppfatta något osynligt, nämligen elevernas lärande.
Genom att utmana sig själv - När man utsätter sig för utmaningar så måste man göra något konstruktivt och det kan ge en intressant stimulans och insikter i hur systemet i klassen fungerar.
I grunden krävs dock att man tidigare skapat ett förtroendekapital hos eleverna.
Genom reflektion, lyhördhet och observation - En viktig egenskap är att vara lyhörd och att observera det som sker i klassen och i skolan i övrigt. Genom att reflektera själva och tillsammans med handledaren så får man lättare syn på sådant som kan vara värdefullt i ens kommande yrkesutövning.
Eleverna påverkar - Vi hör i våra samtal och vi såg under våra observationer att det finns en påverkan från eleverna, vilket inte är så konstigt. Eleverna har en tydlig känsla för sitt samspel med den studerande. Detta var ju inte deras uppgift men spontant lägger de en analys som var värdig handledaren.(s.346-352)
Det märks att denna studie är gjord i skolan, mycket kan direkt överföras till förskolan men just det här sista, där skulle jag vilja byta ut observera till interagera med barnen. Det är då du får höra deras åsikter och verkligen lär känna dem. Små barn går inte att observera utifrån för att sedan diskutera ändringar med dem, du måste vara med i handlingen och ge dem verktyg och handledning där och då.
Diskussion
Men ofta problematiserar de situationer och diskuterar med sina adepter de utbud av tillvägagångssätt som finns att välja på. De vill således hjälpa lärarstudenterna att få en större repertoar att hämta handlingsalternativ ifrån.
Att anknyta till teoretiska modeller och begrepp från teorin förekommer sparsamt. Däremot används, i handledningssituationen, den egna personligt praktiska teorin som grund för reflektion och diskussion.
Den tysta dimensionen täder också fram på så sätt att den studerande lär sig att använda de erfarenheter de skaffat om eleverna för att både etablera relationer och för att kunna "läsa" av gruppdynamiken, vilket i sin tur underlättar avvägningar i stunden och improvisationer (Hultman, 2001). (s.353)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar