Vi ska uppfostra individer, självständiga barn. Barn som ses utifrån sina egna egenskaper och stärks i dessa. Ständigt utmanade visst men ändå tillåtna att vara olika.
Varför är vi då inte sådana mot oss själva? Varför ska vi pedagog vara stöpta i samma form?
Har du en förskola som tillåter att du som pedagog håller i en speciell del av verksamheten så är den förskolan lite i framkant eller?
Vi vågar inte ha en skillnad mellan förskollärare och barnskötare, vågar inte dela upp verksamhetens delar utefter hur arbetslaget ser ut. Alla ska göra allt. Alla ska ha samtal, göra observationer, sångsamling, matte osv.
Varför är det så?
Varför delar man inte upp det efter vad man är bra på och vad man tycker om att göra?
Är det ansvarsbarnen som gör oss låsta?
Varför har vi ansvarsbarn?
Vem myntade det uttrycket och varför?
Det lever ju kvar sen en tid då det tom var färre barn i barngrupperna än nu, det hade varit en sak om det hade kommit nu när vi har så många barn.
Används verkligen tanken med ansvarsbarn på rätt sätt? Eller blir det bara en uppdelning av mitt och ditt även i arbetslaget?
Tänk er ett arbetslag där det finns en pedagog som är brinner för de teoretiska ämnena, en som brinner för de praktiska/estetiska ämnena och en tredje som har en grym social kompetens. Hur hade det arbetslaget klarat sig om var och en fått gjort det de är bra på, tycker om?
- Posted using BlogPress from my iPad
På ett sätt håller jag med. Men för att detta ska fungera så måste man arbeta och tänka utanför sin egen avdelning.
SvaraRaderaAnnars finns ju risken att man har tre personer på avdelningen som alla är duktiga på drama, men inget kan om ex IKT. Detta begränsar ju barnen.
För övrigt tror jag nog att tanken på att vi alla ska göra samma saker kommer från den tid när man bara hade små förskolor med ett litet antal avdelningar. För att barnen skulle få ett brett utbud var vi fsklärare tvungna att vara "allkonstnärer". Sedan har det nog växt till att bli så att ingen ska tro att den kan ngt bättre än ngn annan, typisk jantelag alltså.
Tänkte på det också att im man nu tex skapade arbetslag utefter om det finns några som vill vara med i ett projekt osv så skulle det ju bytas mycket personal på avdelningarna. Detta kanske skulle vara positivt för personalen men hur skulle det vara för barn och föräldrar. Kanske främst föräldrar, barn klara (de flesta iaf) mer än man tror.
SvaraRadera