Helenas föreläsning och läsandet av boken av Anders Enquist "Om konsten att samtala" har fått mig att reflektera över att det är så mycket mer fokus på medmänsklighet, att kunna tolka andra människor, kunna möta dem där de är, inte bara utmana utan förstå och känna med. Jag trodde nog att det skulle krävas mer yrkeskunskap och mindre av denna "medmänsklighet" men det visade sig vara precis tvärt om.
Detta gör att jag blir ännu mer taggad att lära mig mer!
Jag får en tvetydig känsla av att dels bara slänga mig in i massa olika samtal samtidigt som jag blir lite rädd för alla olika situationer och människor jag kan möta. Men den första känslan är den starkaste och jag kommer försöka ta varje tillfälle i akt att träna på olika samtalsmetoder.
Jag känner att jag både av Helena och Anders Engquist (feedbacktrappan sid 251) får stöd för de tankar som väckts vid olika föreläsningar jag hållit i, där jag slutat försvara eller bortförklara utan hållit duschkabinens dörrar på glänt och försökt ta in de åsikter och den kritik som givits och vänt den till en positiv utveckling istället. Våga erkänna att jag inte tänkt på allt, inte vet allt utan har mer att lära.
En annan sak jag tar med mig som på olika sätt blivit ett ledord för dagen är att det inte ett bästa sätt att prata med andra på utan bara mitt bästa sätt att prata med andra på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar