Reflektionsfrågor från Christina Rask-Swensson

Vilka erfarenheter/kunskaper kan du bidra med?
Jag har arbetat som förskollärare i drygt 10 år nu. Det tog mig väldigt lång tid att våga ta emot elever för jag trodde att jag var tvungen att vara "färdig", vara säker på allt och kunna allt.
När Leo började jobba hos oss på Bifrost och vi började arbeta med olika projekt tillsammans så kom denna fråga upp på tapeten och jag började sakta inse dels att det inte finns någon som är färdig och dels att jag satt på en hel del kompetens som faktiskt var ganska unik.
Jag har nu haft elever vid ett flertal tillfällen, hållit föreläsningar och sugit åt mig kunskap genom litteratur och lärtillfällen vid mentorskursen.
Med allt detta sammanslaget känner jag att jag har kommit en bra bit på vägen mot att bli en bra samtalsledare, utmanare, stöttare och kunskapskälla.
Färdig har jag insett att man aldrig blir och framförallt vill jag inte bli det!
Jag kan också bidra med ett förhållningssätt mot adepterna genom att som Anders Engquist skriver på sidan 137-138;
"Den samtalsledare som utgår från att människor är ansvarstagande, utvecklingsbara och vill göra sitt bästa tills motsatsen är bevisad, skapar de bästa förutsättningarna för ett bra samtal. Om inställningen är äkta och inte alltför hurtig, överväldigande eller orealistisk brukar den smitta av sig på samtalspartnern vilket Marton m.fl. (36) kallar för ställföreträdande motivation."

Vilka är dina egna förväntningar?
Mina förväntningar på denna kurs är att få mer kött på benen när det gäller samtalsteknik, att få nya verktyg för att kunna bli en bra samtalsledare och att få träna på detta.
När det kommer till att bli mentor så är det först och främst att få chansen att jobba som sådan, att om detta blir möjligt få utvecklas tillsammans med dessa nyexaminerade kollegor. Jag tror aldrig att man som mentor enbart kan bli någon som ger utan att det är ett ömsesidigt givande och tagande. Jag känner också att jag får stöd för detta förhållningssätt i kurslitteraturen.
Anders Engquist skriver på sidan 137
"Det bör råda respekt för olika värderingar och en beredskap från samtalsledarens sida att godta sakskäl med förmåga att ändra sina egna ståndpunkter. Först då skapas en samtalssituation som präglas av ömsesidighet och respekt. En sådan samtalsledare kan säga: "Det ligger mycket i vad du säger, det har jag inte tänkt på..." Bemötandet signalerar då styrka, snarare än svaghet eller undfallenhet."

Hur kan du se till att tid skapas som behövs för att ta vara på kontakten med adepten?
Här finns det säkert vissa ramar som satts av Mölndalsstad och de rektorer som är inblandade.
Jag kan framhålla för de rektorer jag kommer i kontakt med att regelbundna träffar kommer vara önskvärda, att hålla mig flexibel genom att använda olika digitala hjälpmedel som skype, mail osv
Dock tror jag att mitt inflytande inte kommer väga så tungt att jag kan styra detta som jag vill utan får helt enkelt anpassa mig efter de förutsättningar som tillhandahålls.

Kan du vara långsiktigt engagerad?
På denna fråga får jag nog snarare säga att kommer jag att kunna släppa adepterna efter att ha tagit del av deras arbetsliv i ett år? Detta kommer säkert vara tvunget eftersom det kommer in nya adepter som ska ha tiden. Men jag har inte för vana att påbörja saker utan att avsluta dem.

Vilka hinder kan du stöta på?
Att min tid inte räcker till för allt jag vill göra.
Men mest ser jag utmaningar och lösningar!