Sidor

måndag 20 februari 2012

Bildmanus

Detta bildmanus är skapat i programmet Storyboards.



-




Enligt Thomas Granats bok Manus och dramaturgi för film, så är ett manus ett sätt för filmskaparen att förklara/förenkla för andra hur han/hon vill att filmen skall se ut.
Då min film är en dokumentär tyckte jag att det var enklare att göra ett bildmanus istället för ett filmmanus. Att sitta och skriva ner vad baren säger kändes krystat då det är spontana kommentarer i oförutsägbara situationer.
Denna film är barnens resa och jag har enbart fått följa med dem på den.

Granath, T. (2006). Manus och dramaturgi för film. Malmö Liber.

Synopsis

Här kommer en synopsis skapad utifrån Thomas Granaths instruktioner i boken Manus och dramaturgi för film, sid 42.
Enligt Thomas är en synopsis en kortfattad beskrivning av huvuddragen i den film som man skall göra. Den skall innehålla en resumé av handlingen och vilken berättarform som kommer att användas. Här skall även filmens längd, syfte och målgrupp tas med.



MIN SYNOPSIS

Snöfilm är en dokumentär på ca 9 minuter som handlar om arbetet i barngruppen Isklubben.
I filmen får vi följa barnen i deras utforskande av snö och is.
Syftet med filmen är dels att dokumentera ett för pedagogerna nytt sätt att bedriva sin verksamhet och visa fördelarna med detta och dels att dokumentera de olika upptäckter och reflektioner barnen gör så att de kan gå tillbaka och se sitt lärande.
Målgruppen är barn och personal inom förskola/skola.

Granath, T. (2006). Manus och dramaturgi för film. Malmö Liber.

- Posted using BlogPress from my iPad

torsdag 24 november 2011

Min avstämning

Den här kursen har gett mig kunskapen och verktygen för att kunna arbeta med pedagogisk dokumentation och portfolio på det sättet jag vill göra.
Jag kan nu sätta orden på hur jag vill att arbetet skall bedrivas och har fått stöd i litteraturen att det ska gå att arbeta på detta sätt.
Vår dokumentation har gått från att vara helt i pappersform och indelad i massa olika delar som verksamhetsplanering, iup, portfolio osv till att vara en helhet, en digital helhet.
Allt känns sammanflätat och det är svårt att se riktigt var övergångarna från det ena till det andra går.
Detta gör att allt känns lika viktigt och lika nödvändigt för att bedriva en bra verksamhet.

Inte bara sättet att dokumentera har förändrats utan även arbetssättet med barnen och brukarna samt sättet att reflektera över arbetet har förändrats.

Det känns dock som att detta bara är början trotts att så mycket har hänt. Jag ser med spänning fram emot att få nya utmaningar, nya tankar och idéer.

Portfolio - som metod och med ipad som redskap

Den portfoliotid nu kommer....

Nu är vi mitt i tiden då alla skall ha samtal med sina brukare. Vi är mitt inne i en tid då portfolion vi skapat ställs på prov och ska visas upp.
Vad är det vi visar för föräldrarna? Vad är viktigt? Vad vill de se? Framförallt vad vill jag visa?

Jag har under mitt arbete som förskollärare stött på många olika sätt att arbeta med portfolio och då pratar jag inte om de olika grundmodellerna som Ellmin 2003 sidan 80 skriver om.
Mitt första möte med portfolio som nyutexad var att vi i vår och höst gjorde ett avbrott i den dagliga verksamheten och under en vecka hade så kallad portfoliovecka. Där tog vi kort på det vi tyckte barnen hade lärt sig just nu, klistrade efter ett par veckor till (framkallningstiden på den tiden var lååång, speciellt när man är många avdelningar som ska lämna in alla sina kort från ca ett halvår tillbaka) in dessa på papper, frågade barnen några väl valda frågor så de sa det jag ville att de skulle säga. Såg till att det fanns en bild per område (socialt, motoriskt osv.) och var sedan klar.
Detta visades sedan stolt upp för föräldrarna, inget barnen direkt fick titta på för då förstörde de ju säkert den fina dokumentationen!

Senare blev det mer och mer att korten skulle kopplas till lpfö-98, barnen skulle få titta i sin portfolio och brukarna började få mer att säga till om i verksamheten.

Nutid för mig och mitt arbetslag är ljusår ifrån det första tänket och detta mycket tack vare denna kurs.
Idag är vår portfolio till för oss själva, barnen och föräldrarna.

Portfolio för oss pedagoger
Vårt nya sätt att dokumentera ger oss pedagoger en portfolio där vi kan följa både barnen och vårt eget lärande under verksamheten.
Tillsammans med barnen skapar vi här en arbetsportfolio (Ellmin 2003, sid 80). Ett vardagligt arbetsinstrument som är aktivt och integrerat med den pedagogiska vardagen.
Vi synliggör våra tankar för oss själva och våra kollegor, vi reflekterar tillsammans kring vad som gjorts och hur det gick.
Inte visste jag att det gick att skriva med tusch på is!

Portfolio för barnen
Genom denna kontinuerliga dokumentation kan barnen bli delaktiga på ett helt annat sätt i reflekterandet kring sitt eget lärande. De får reflektera i grupp och enskillt.
Ellmin 2003 skriver på sidan 142 att eleverna kan hjälpa varandra genom gemensamt arbete och gemensam reflekton. Detta gör att de tränar sin förmåga att inta andras perspektiv och att samverka. Men att det samtidigt är viktigt att hitta balansen mellan det gemensamma och de individuella behoven.
I och med att vi uppmärksammar dem på vad de lärt och att vi tar kort på när de lär så kan de själva nu se sina lärprocesser på ett annat sätt och be oss hämta kameran när de tycker de lärt sig något nytt.

Titta fröken tallriken flyter!

Tillsammans med barnen väljer vi kort och händelser från arbetsportfolion och skapar en visningsportfolio (Ellmin 2003 sid 80), tillsammans reflekterar vi över dessa kort, filmer m.m.

Portfolio för brukarna
Genom att få del i den verksamhet vi bedriver så kan de påverka och medverka på ett helt nytt sätt.
Frågan vad är det jag vill visa brukarna har fått ett helt annat svar än tidigare.
Vi vill fortfarande visa lärprocesser, men inte sådana som gå på pottan, äta med kniv och gaffel utan detta har ditt barn lärt sig om tillexempel mattematik, naturvetenskap och så här gick det till!
Genom att uppmärksamma brukarna på hur vi arbetar så kanske de själva kan se möjligheterna i sin vardag att hjälpa till. Ellmin 2003 skriver på sidan 144 att familjens medlemmar inte alltid är medvetna om att många vardagsaktiviteter kan på ett positivt sätt stödja lärandet och utvecklingen hos deras barn. Om vi arbetar tillsammans och gör det möjligt för brukarna att ta del av vår röda tråd genom läråret kan det säkert bidra till ett förbättrat lärande, liksom till en ökad gemenskap mellan förskola och hemmet.
Tillsammans har vi kollegor reflekterat och strukturerat vad som är tambursamtal och vad som är utvecklingssamtal.

Portfolio med ipad
Ipaden har  tillföra nya delar till portfolion så som att få med barnens tankar och samtal via Garageband. Våra ett och två åringarn har skapat egna filmer i Puppet Pals där de till sin stora förtjusning själva simmade omkring i havet med hajar och fiskar.
Den ger oss en möjlighet med sin touchteknik att på ett lustfullt sätt kunna öva tillexempel språk.
För en förälder som inte har den möjligheten att erbjuda sina barn en ipad hemma känns det väldigt skönt att få se hur deras barn ändå lär sig behärska denna teknik och dessutom lära sig en massa undertiden de gör detta.

De nackdelar jag ser med Ipaden i dagens läge är dock att den är lite klumpig att ta kort med och att jag ännu inte hittat något skrivprogram som ersätter datorns Openoffice eller Windows.


tisdag 1 november 2011

I boken Att arbeya med portfolio står det att det handlar om att fokusera på lösningar som inger hopp om framgång istället för på problem och olika orsaker till problem. En oerhört spännande tanke som kan möta motstånd hos dem som Lenz Taguchi (1997) skriver om
"Det verkar som om befintliga
handlingsmönster och rutiner blir förkroppsligade.". Detta för att som det står i boken om att arbeta med portfolio finns en lång kultur i att leta brister och tillkortakommanden hos barnen. Här ser jag mitt mål nu! Övertyga dem och lära dem nytt!

lördag 29 oktober 2011

Resan fortsätter

Nu börjar det närma sig föräldrasamtal och skapandet av de nya portfoliorna. Det ska bli spännande att få föräldrarnas reaktioner på dem. Känns verkligen som det är ett levande dokument iaf, vi diskuterar hela tiden hur, vad och varför vi gör som vi gör och om det går att förbättra/förädla.

Barnen är väldigt positiva till det nya arbetssättet och jag hänger knappt med i deras tempo när det gäller nyfikenhet och påhittighet.




Arbetet i grupperna är så intensivt att man är helt slutkörd efteråt.



Kursen har gett mig en ny skjuts på vägen mot nytt lärande och ipaden ger en ny möjlighet att få barnen att vara mer delaktiga i skapandet av dokumentation på annat sätt än att ta kort, måla eller skriva. Helt plötsligt kan de redigera filmer enkelt utan att behöva bemästra en mus, skapa sagor i puppetpal osv. Ett lustfyllt lärande i alla dess former.



- Posted using BlogPress from my iPad

måndag 3 oktober 2011

Lycka

Igår var det dags, första gången som vi hade samling i tvärgrupper och framför allt första gången vi arbetade och dokumenterade på det "nya" sättet. Vi (jag, mina kollegor Sofie och Gunnel) tog med barnen till en del av skogen de aldrig varit förrut. Där sa vi att vi skulle leka en lek som gick ut på att Sofie skulle gömma sig först. Detta gav henne tid att placera ut fyra isägg som hon kunde låtsas springa på i skogen.
Sofie och jag har pratat mycket om hur det skulle gå när barnen hittade äggen, vi hade förberett oss till tänderna med fördjupande frågor och på ett totalt mislyckande där barnen skulle tröttna och leka med annat istället.
Så väl förberedd sprang jag med barnen bort till Sofie och äggen och magi uppstod!
Vi kunde vara medupptäckande lärare och barnens fantasi flödade såpass att vi aldrig höll på att komma tillbaka till förskolan fast de fick ta med sig äggen hem.
Dessutom översållade de oss med förslag på vad man kan jobba vidare med när det gäller tema vatten på vägen till skogen tack vare att det var fuktigt ute.
Just nu är det väldigt roligt och spännande att vara förskollärare!