Men är detta en avslutning? Ja för kursen är det ju det men för arbetet medpedagogisk dokumentation med it-stöd är det ju bara början...
När jag först fick syn på informationen om den här kursen på fronter tänkte jag att det där är precis vad jag behöver, jag kände att den dokumentation vi hade innebar dubbelarbete, saknade röd tråd mellan portfolio och IUP som vi då använde, det kom visserligen vid den tidpunkten ut nytt material men inget som överensstämde med min vision av dokumentation enligt den reviderade läroplanens sätt att lära ut.
Jag hopades på att få klarhet och att denna kurs skulle ge mig en större förståelse, inte hade jag kunnat ana hur "rätt i tiden" denna kurs var och hur stora ringarna på vattnet skulle bli. Jag har inte bara fått en större förståelse av hur pedagogisk dokumentation kan fungera, förenkla och förbättra mitt arbete i förskolan för alla tre berörda parter (pedagoger, barn, brukare) jag har dessutom fått verktyg för att göra detta möjligt.
För min del fortsätter kursen fast inte med träffarna i Lindome, men genom ett samarbete med Unikum om att skapa en portal för vår digitala dokumentation, med förskollärare och forskare i ett Gu projekt om pedagogisk dokumentation, genom att föreläsa om hur vi arbetar med pedagogisk dokumentation inte bara för andra förskolor utan även för utländska lärare och sist men inte minst på det egna huset med att förbättra, förädla, förändra en dokumentation som är ett levande dokument.
onsdag 11 april 2012
Mediers påverkan i lärmiljöer
Jag kan bara applådera barnen av idag, hur kreativa och lösningsinriktade de är och hur självklart det är för dem att ta digitala medier till hjälp för att nå önskat resultat.
Barnprogram har ju alltid varit en källa till inspiration när det kommer till lekar hos barnen, detta har ju kunnat vara lite problematiskt för de barn som inte sett det som de andra vill leka. Orsakerna kan vara många. Tidigare har dessa barn fått förlita sig på den förklaring som de fått av sina vänner och försökt hänga med bäst de kan med olika resultat.
Just nu leker barnen på min avdelning en lek som de skapat utifrån barnprogrammet Labyrint.
Det de tagit fasta på utifrån detta program är avslutningsdelen där barnen hoppar över en pool med slajm för att komma fram till Didalos (spelledaren)på andra sidan. Det är viktigt att inte hamna i slajmet för då är man ute ur spelet. Barnen skapade denna miljö med hjälp av våra samlingsmattor som lades ut med lagom stora mellanrum i lekhallen och blev mellanrummen lite för stora tog de hjälp av en linjal som lades mellan prickarna och fungerade som bro.
Det de har lagt till som en extra krydda i leken är en figur som förekommer i en annan del i programmet, en robot som heter Taurus. Taurus sprutar slajm från näsan det gäller att akta sig för honom.
Det fanns barn i barngruppen som inte hade sett detta program och det började en intensiv diskussion med mycket förklarande hur man lekte leken och vilka nyckelfigurerna var.
Barnen blev ändå inte nöjda, de kände att de inte kunde ge sina kamrater tillräckligt med information för att få in den rätta känslan i leken.
Då kläcker ett av barnen "Men vi går ju in på svt.se, där finns ju Labyrint"
Glada gick de till oss pedagoger och bad att få gå ut på nätet för att visa sina kamrater vad de pratade om. Efter att ha suttit och tittat på ett program kunde alla barnen delta i leken med samma förförståelse och samma vetskap om vilka nyckelfigurerna var.
Enligt rapporten "Småungar och medier 2010 - fakta om småbarns användning och upplevelser av medier dominerar Bolibompas websajt fullständigt, 30 % av alla barn 2–9 år besöker sajten. Det är ingen skillnad mellan de yngre och de äldre barnen, men något fler flickor (32 %) än pojkar (29 %) besöker Bolibompas sajt.(Mediarådet,http://www.statensmedierad.se/upload/Rapporter_pdf/Smaungar_&_medier2010.pdf ), så det kanske inte var så konstigt att de satt inne med den kunskapen kan man tänka. Det är ändå anmärkningsvärt att kunna plocka fram de digitala lösningarna lika självklart som att fråga fröken eller slå upp i en bok, jag ser morgondagens lärande få fäste och börja gro och det är väldigt spännande att få följa med barnen på denna resa och stödja dem däri.
Barnprogram har ju alltid varit en källa till inspiration när det kommer till lekar hos barnen, detta har ju kunnat vara lite problematiskt för de barn som inte sett det som de andra vill leka. Orsakerna kan vara många. Tidigare har dessa barn fått förlita sig på den förklaring som de fått av sina vänner och försökt hänga med bäst de kan med olika resultat.
Just nu leker barnen på min avdelning en lek som de skapat utifrån barnprogrammet Labyrint.
Barnen blev ändå inte nöjda, de kände att de inte kunde ge sina kamrater tillräckligt med information för att få in den rätta känslan i leken.
Då kläcker ett av barnen "Men vi går ju in på svt.se, där finns ju Labyrint"
Glada gick de till oss pedagoger och bad att få gå ut på nätet för att visa sina kamrater vad de pratade om. Efter att ha suttit och tittat på ett program kunde alla barnen delta i leken med samma förförståelse och samma vetskap om vilka nyckelfigurerna var.
Enligt rapporten "Småungar och medier 2010 - fakta om småbarns användning och upplevelser av medier dominerar Bolibompas websajt fullständigt, 30 % av alla barn 2–9 år besöker sajten. Det är ingen skillnad mellan de yngre och de äldre barnen, men något fler flickor (32 %) än pojkar (29 %) besöker Bolibompas sajt.(Mediarådet,http://www.statensmedierad.se/upload/Rapporter_pdf/Smaungar_&_medier2010.pdf ), så det kanske inte var så konstigt att de satt inne med den kunskapen kan man tänka. Det är ändå anmärkningsvärt att kunna plocka fram de digitala lösningarna lika självklart som att fråga fröken eller slå upp i en bok, jag ser morgondagens lärande få fäste och börja gro och det är väldigt spännande att få följa med barnen på denna resa och stödja dem däri.
onsdag 22 februari 2012
tisdag 21 februari 2012
Reflektion kring Snöfilm
Tanken med skapandet av denna film var att föreviga och förtydliga det sätt vi nu arbetar på i mitt utökade arbetslag.
Denna film gav mig och min kollega en chans att dokumentera barnens lärande, vårt lärande och vårt sätt att arbeta allt på en och samma gång.
Jag har vid flera tillfällen förklarat för kollegor och personer insatta i förskolans struktur hur vi arbetar och vad skillnaden är från tidigare. I filmen finns två intervjuer med mig där jag försöker förklara detta igen.
Men det var inte förrens jag förklarade vad filmen handlade om och dess betydelse för mig för en person som inte är insatt i förskolans värld som poletten verkligen trillade ner för mig.
Den stora skillnaden mellan hur jag arbetar nu och hur jag arbetade tidigare är att jag sitter inte inne med de rätta svaren längre. Jag lär inte ut längre, jag lär med barnen är en medupptäckare.
I filmen försöker jag förklara detta men inte med just dessa ord utan att man lätt kan få panik/kaosångest och att man då lätt faller tillbaka på de gamla traditionerna där läraren lär ut till barnen och låter barnen följa en rödtråd som man sedan terminstart har lagt ut.
Det är väldigt lätt att falla tillbaka i gamla spår och vanor och det var nästan det som hände när jag började fundera på vad jag skulle filma.
Trodde verkligen jag att jag skulle bestämma vad vi skulle göra!?
När jag förklarade detta att jag inte längre lär ut utan att jag är en medutforskare fick jag frågan men lär barnen sig något då?
Och på den frågan kunde jag svara med ett rungande JA! De lär sig så mycket och de kan så mycket, herregud vilka förklaringar jag och mina kollegor har fått tagit del av under dessa terminer! Och nu när barnen fått in tänket och känner sig säkrare på sin sak, förstått att deras åsikter är viktiga och absolut aldrig fel så blommar de som aldrig förr. Det är bara att hålla i hatten och försöka hänga med i deras tempo och njuta av resan och jag hoppas att detta förmedlas i filmen!
Denna film gav mig och min kollega en chans att dokumentera barnens lärande, vårt lärande och vårt sätt att arbeta allt på en och samma gång.
Jag har vid flera tillfällen förklarat för kollegor och personer insatta i förskolans struktur hur vi arbetar och vad skillnaden är från tidigare. I filmen finns två intervjuer med mig där jag försöker förklara detta igen.
Men det var inte förrens jag förklarade vad filmen handlade om och dess betydelse för mig för en person som inte är insatt i förskolans värld som poletten verkligen trillade ner för mig.
Den stora skillnaden mellan hur jag arbetar nu och hur jag arbetade tidigare är att jag sitter inte inne med de rätta svaren längre. Jag lär inte ut längre, jag lär med barnen är en medupptäckare.
I filmen försöker jag förklara detta men inte med just dessa ord utan att man lätt kan få panik/kaosångest och att man då lätt faller tillbaka på de gamla traditionerna där läraren lär ut till barnen och låter barnen följa en rödtråd som man sedan terminstart har lagt ut.
Det är väldigt lätt att falla tillbaka i gamla spår och vanor och det var nästan det som hände när jag började fundera på vad jag skulle filma.
Trodde verkligen jag att jag skulle bestämma vad vi skulle göra!?
När jag förklarade detta att jag inte längre lär ut utan att jag är en medutforskare fick jag frågan men lär barnen sig något då?
Och på den frågan kunde jag svara med ett rungande JA! De lär sig så mycket och de kan så mycket, herregud vilka förklaringar jag och mina kollegor har fått tagit del av under dessa terminer! Och nu när barnen fått in tänket och känner sig säkrare på sin sak, förstått att deras åsikter är viktiga och absolut aldrig fel så blommar de som aldrig förr. Det är bara att hålla i hatten och försöka hänga med i deras tempo och njuta av resan och jag hoppas att detta förmedlas i filmen!
måndag 20 februari 2012
Snöfilm
Här är en länk till min film:
http://www.youtube.com/watch?v=OjjP0b7X0fQ&list=FLtoJUuXHS4m_Hhm42i3Mb0g&feature=mh_lolz
http://www.youtube.com/watch?v=OjjP0b7X0fQ&list=FLtoJUuXHS4m_Hhm42i3Mb0g&feature=mh_lolz
Bildmanus
Detta bildmanus är skapat i programmet Storyboards.
-
Enligt Thomas Granats bok Manus och dramaturgi för film, så är ett manus ett sätt för filmskaparen att förklara/förenkla för andra hur han/hon vill att filmen skall se ut.
Då min film är en dokumentär tyckte jag att det var enklare att göra ett bildmanus istället för ett filmmanus. Att sitta och skriva ner vad baren säger kändes krystat då det är spontana kommentarer i oförutsägbara situationer.
Denna film är barnens resa och jag har enbart fått följa med dem på den.
Granath, T. (2006). Manus och dramaturgi för film. Malmö Liber.
-
Enligt Thomas Granats bok Manus och dramaturgi för film, så är ett manus ett sätt för filmskaparen att förklara/förenkla för andra hur han/hon vill att filmen skall se ut.
Då min film är en dokumentär tyckte jag att det var enklare att göra ett bildmanus istället för ett filmmanus. Att sitta och skriva ner vad baren säger kändes krystat då det är spontana kommentarer i oförutsägbara situationer.
Denna film är barnens resa och jag har enbart fått följa med dem på den.
Granath, T. (2006). Manus och dramaturgi för film. Malmö Liber.
Synopsis
Här kommer en synopsis skapad utifrån Thomas Granaths instruktioner i boken Manus och dramaturgi för film, sid 42.
Enligt Thomas är en synopsis en kortfattad beskrivning av huvuddragen i den film som man skall göra. Den skall innehålla en resumé av handlingen och vilken berättarform som kommer att användas. Här skall även filmens längd, syfte och målgrupp tas med.
MIN SYNOPSIS
Snöfilm är en dokumentär på ca 9 minuter som handlar om arbetet i barngruppen Isklubben.
I filmen får vi följa barnen i deras utforskande av snö och is.
Syftet med filmen är dels att dokumentera ett för pedagogerna nytt sätt att bedriva sin verksamhet och visa fördelarna med detta och dels att dokumentera de olika upptäckter och reflektioner barnen gör så att de kan gå tillbaka och se sitt lärande.
Målgruppen är barn och personal inom förskola/skola.
Granath, T. (2006). Manus och dramaturgi för film. Malmö Liber.
- Posted using BlogPress from my iPad
Enligt Thomas är en synopsis en kortfattad beskrivning av huvuddragen i den film som man skall göra. Den skall innehålla en resumé av handlingen och vilken berättarform som kommer att användas. Här skall även filmens längd, syfte och målgrupp tas med.
MIN SYNOPSIS
Snöfilm är en dokumentär på ca 9 minuter som handlar om arbetet i barngruppen Isklubben.
I filmen får vi följa barnen i deras utforskande av snö och is.
Syftet med filmen är dels att dokumentera ett för pedagogerna nytt sätt att bedriva sin verksamhet och visa fördelarna med detta och dels att dokumentera de olika upptäckter och reflektioner barnen gör så att de kan gå tillbaka och se sitt lärande.
Målgruppen är barn och personal inom förskola/skola.
Granath, T. (2006). Manus och dramaturgi för film. Malmö Liber.
- Posted using BlogPress from my iPad
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)