Sidor

tisdag 21 februari 2012

Reflektion kring Snöfilm

Tanken med skapandet av denna film var att föreviga och förtydliga det sätt vi nu arbetar på i mitt utökade arbetslag.
Denna film gav mig och min kollega en chans att dokumentera barnens lärande, vårt lärande och vårt sätt att arbeta allt på en och samma gång.
Jag har vid flera tillfällen förklarat för kollegor och personer insatta i förskolans struktur hur vi arbetar och vad skillnaden är från tidigare. I filmen finns två intervjuer med mig där jag försöker förklara detta igen.
 Men det var inte förrens jag förklarade vad filmen handlade om och dess betydelse för mig för en person som inte är insatt i förskolans värld som poletten verkligen trillade ner för mig.
Den stora skillnaden mellan hur jag arbetar nu och hur jag arbetade tidigare är att jag sitter inte inne med de rätta svaren längre. Jag lär inte ut längre, jag lär med barnen är en medupptäckare.
I filmen försöker jag förklara detta men inte med just dessa ord utan att man lätt kan få panik/kaosångest och att man då lätt faller tillbaka på de gamla traditionerna där läraren lär ut till barnen och låter barnen följa en rödtråd som man sedan terminstart har lagt ut.
Det är väldigt lätt att falla tillbaka i gamla spår och vanor och det var nästan det som hände när jag började fundera på vad jag skulle filma.
Trodde verkligen jag att jag skulle bestämma vad vi skulle göra!?
När jag förklarade detta att jag inte längre lär ut utan att jag är en medutforskare fick jag frågan men lär barnen sig något då?
Och på den frågan kunde jag svara med ett rungande JA! De lär sig så mycket och de kan så mycket, herregud vilka förklaringar jag och mina kollegor har fått tagit del av under dessa terminer! Och nu när barnen fått in tänket och känner sig säkrare på sin sak, förstått att deras åsikter är viktiga och absolut aldrig fel så blommar de som aldrig förr. Det är bara att hålla i hatten och försöka hänga med i deras tempo och njuta av resan och jag hoppas att detta förmedlas i filmen!

måndag 20 februari 2012

Snöfilm

Här är en länk till min film:
http://www.youtube.com/watch?v=OjjP0b7X0fQ&list=FLtoJUuXHS4m_Hhm42i3Mb0g&feature=mh_lolz

Bildmanus

Detta bildmanus är skapat i programmet Storyboards.



-




Enligt Thomas Granats bok Manus och dramaturgi för film, så är ett manus ett sätt för filmskaparen att förklara/förenkla för andra hur han/hon vill att filmen skall se ut.
Då min film är en dokumentär tyckte jag att det var enklare att göra ett bildmanus istället för ett filmmanus. Att sitta och skriva ner vad baren säger kändes krystat då det är spontana kommentarer i oförutsägbara situationer.
Denna film är barnens resa och jag har enbart fått följa med dem på den.

Granath, T. (2006). Manus och dramaturgi för film. Malmö Liber.

Synopsis

Här kommer en synopsis skapad utifrån Thomas Granaths instruktioner i boken Manus och dramaturgi för film, sid 42.
Enligt Thomas är en synopsis en kortfattad beskrivning av huvuddragen i den film som man skall göra. Den skall innehålla en resumé av handlingen och vilken berättarform som kommer att användas. Här skall även filmens längd, syfte och målgrupp tas med.



MIN SYNOPSIS

Snöfilm är en dokumentär på ca 9 minuter som handlar om arbetet i barngruppen Isklubben.
I filmen får vi följa barnen i deras utforskande av snö och is.
Syftet med filmen är dels att dokumentera ett för pedagogerna nytt sätt att bedriva sin verksamhet och visa fördelarna med detta och dels att dokumentera de olika upptäckter och reflektioner barnen gör så att de kan gå tillbaka och se sitt lärande.
Målgruppen är barn och personal inom förskola/skola.

Granath, T. (2006). Manus och dramaturgi för film. Malmö Liber.

- Posted using BlogPress from my iPad

torsdag 24 november 2011

Min avstämning

Den här kursen har gett mig kunskapen och verktygen för att kunna arbeta med pedagogisk dokumentation och portfolio på det sättet jag vill göra.
Jag kan nu sätta orden på hur jag vill att arbetet skall bedrivas och har fått stöd i litteraturen att det ska gå att arbeta på detta sätt.
Vår dokumentation har gått från att vara helt i pappersform och indelad i massa olika delar som verksamhetsplanering, iup, portfolio osv till att vara en helhet, en digital helhet.
Allt känns sammanflätat och det är svårt att se riktigt var övergångarna från det ena till det andra går.
Detta gör att allt känns lika viktigt och lika nödvändigt för att bedriva en bra verksamhet.

Inte bara sättet att dokumentera har förändrats utan även arbetssättet med barnen och brukarna samt sättet att reflektera över arbetet har förändrats.

Det känns dock som att detta bara är början trotts att så mycket har hänt. Jag ser med spänning fram emot att få nya utmaningar, nya tankar och idéer.

Portfolio - som metod och med ipad som redskap

Den portfoliotid nu kommer....

Nu är vi mitt i tiden då alla skall ha samtal med sina brukare. Vi är mitt inne i en tid då portfolion vi skapat ställs på prov och ska visas upp.
Vad är det vi visar för föräldrarna? Vad är viktigt? Vad vill de se? Framförallt vad vill jag visa?

Jag har under mitt arbete som förskollärare stött på många olika sätt att arbeta med portfolio och då pratar jag inte om de olika grundmodellerna som Ellmin 2003 sidan 80 skriver om.
Mitt första möte med portfolio som nyutexad var att vi i vår och höst gjorde ett avbrott i den dagliga verksamheten och under en vecka hade så kallad portfoliovecka. Där tog vi kort på det vi tyckte barnen hade lärt sig just nu, klistrade efter ett par veckor till (framkallningstiden på den tiden var lååång, speciellt när man är många avdelningar som ska lämna in alla sina kort från ca ett halvår tillbaka) in dessa på papper, frågade barnen några väl valda frågor så de sa det jag ville att de skulle säga. Såg till att det fanns en bild per område (socialt, motoriskt osv.) och var sedan klar.
Detta visades sedan stolt upp för föräldrarna, inget barnen direkt fick titta på för då förstörde de ju säkert den fina dokumentationen!

Senare blev det mer och mer att korten skulle kopplas till lpfö-98, barnen skulle få titta i sin portfolio och brukarna började få mer att säga till om i verksamheten.

Nutid för mig och mitt arbetslag är ljusår ifrån det första tänket och detta mycket tack vare denna kurs.
Idag är vår portfolio till för oss själva, barnen och föräldrarna.

Portfolio för oss pedagoger
Vårt nya sätt att dokumentera ger oss pedagoger en portfolio där vi kan följa både barnen och vårt eget lärande under verksamheten.
Tillsammans med barnen skapar vi här en arbetsportfolio (Ellmin 2003, sid 80). Ett vardagligt arbetsinstrument som är aktivt och integrerat med den pedagogiska vardagen.
Vi synliggör våra tankar för oss själva och våra kollegor, vi reflekterar tillsammans kring vad som gjorts och hur det gick.
Inte visste jag att det gick att skriva med tusch på is!

Portfolio för barnen
Genom denna kontinuerliga dokumentation kan barnen bli delaktiga på ett helt annat sätt i reflekterandet kring sitt eget lärande. De får reflektera i grupp och enskillt.
Ellmin 2003 skriver på sidan 142 att eleverna kan hjälpa varandra genom gemensamt arbete och gemensam reflekton. Detta gör att de tränar sin förmåga att inta andras perspektiv och att samverka. Men att det samtidigt är viktigt att hitta balansen mellan det gemensamma och de individuella behoven.
I och med att vi uppmärksammar dem på vad de lärt och att vi tar kort på när de lär så kan de själva nu se sina lärprocesser på ett annat sätt och be oss hämta kameran när de tycker de lärt sig något nytt.

Titta fröken tallriken flyter!

Tillsammans med barnen väljer vi kort och händelser från arbetsportfolion och skapar en visningsportfolio (Ellmin 2003 sid 80), tillsammans reflekterar vi över dessa kort, filmer m.m.

Portfolio för brukarna
Genom att få del i den verksamhet vi bedriver så kan de påverka och medverka på ett helt nytt sätt.
Frågan vad är det jag vill visa brukarna har fått ett helt annat svar än tidigare.
Vi vill fortfarande visa lärprocesser, men inte sådana som gå på pottan, äta med kniv och gaffel utan detta har ditt barn lärt sig om tillexempel mattematik, naturvetenskap och så här gick det till!
Genom att uppmärksamma brukarna på hur vi arbetar så kanske de själva kan se möjligheterna i sin vardag att hjälpa till. Ellmin 2003 skriver på sidan 144 att familjens medlemmar inte alltid är medvetna om att många vardagsaktiviteter kan på ett positivt sätt stödja lärandet och utvecklingen hos deras barn. Om vi arbetar tillsammans och gör det möjligt för brukarna att ta del av vår röda tråd genom läråret kan det säkert bidra till ett förbättrat lärande, liksom till en ökad gemenskap mellan förskola och hemmet.
Tillsammans har vi kollegor reflekterat och strukturerat vad som är tambursamtal och vad som är utvecklingssamtal.

Portfolio med ipad
Ipaden har  tillföra nya delar till portfolion så som att få med barnens tankar och samtal via Garageband. Våra ett och två åringarn har skapat egna filmer i Puppet Pals där de till sin stora förtjusning själva simmade omkring i havet med hajar och fiskar.
Den ger oss en möjlighet med sin touchteknik att på ett lustfullt sätt kunna öva tillexempel språk.
För en förälder som inte har den möjligheten att erbjuda sina barn en ipad hemma känns det väldigt skönt att få se hur deras barn ändå lär sig behärska denna teknik och dessutom lära sig en massa undertiden de gör detta.

De nackdelar jag ser med Ipaden i dagens läge är dock att den är lite klumpig att ta kort med och att jag ännu inte hittat något skrivprogram som ersätter datorns Openoffice eller Windows.