Tankar kring "profession"?

Vi ska uppfostra individer, självständiga barn. Barn som ses utifrån sina egna egenskaper och stärks i dessa. Ständigt utmanade visst men ändå tillåtna att vara olika.
Varför är vi då inte sådana mot oss själva? Varför ska vi pedagog vara stöpta i samma form?
Har du en förskola som tillåter att du som pedagog håller i en speciell del av verksamheten så är den förskolan lite i framkant eller?
Vi vågar inte ha en skillnad mellan förskollärare och barnskötare, vågar inte dela upp verksamhetens delar utefter hur arbetslaget ser ut. Alla ska göra allt. Alla ska ha samtal, göra observationer, sångsamling, matte osv.
Varför är det så?
Varför delar man inte upp det efter vad man är bra på och vad man tycker om att göra?
Är det ansvarsbarnen som gör oss låsta?
Varför har vi ansvarsbarn?
Vem myntade det uttrycket och varför?
Det lever ju kvar sen en tid då det tom var färre barn i barngrupperna än nu, det hade varit en sak om det hade kommit nu när vi har så många barn.
Används verkligen tanken med ansvarsbarn på rätt sätt? Eller blir det bara en uppdelning av mitt och ditt även i arbetslaget?

Tänk er ett arbetslag där det finns en pedagog som är brinner för de teoretiska ämnena, en som brinner för de praktiska/estetiska ämnena och en tredje som har en grym social kompetens. Hur hade det arbetslaget klarat sig om var och en fått gjort det de är bra på, tycker om?


- Posted using BlogPress from my iPad

Utveckling av frågeställning

Första frågan består som den är men en utvecklande av den skulle vara att vi sett ett mönster i hur vi pedagoger lär oss saker.
Som först när vi fick ut paddorna började vi alla i utforskarstadiet, hur sätts den på, hur tar jag kort osv.
När vi erövrat detta steg så kom nästa frågeställning, hur anpassar vi verksamheten efter paddan och vice versa.
Det är till detta andra steg vi vill komma med Unikum men är just nu i det första stadiet. Hur kan vi underlätta för kollegorna att snabbare komma till steg 2?

Andra frågan får en underrubrik, i vilka forum tas frågorna upp av kollegorna, var diskuteras frågorna och varför?

1. Hur får vi Unikum att bli en del av vår dagliga verksamhet?
- hur använder vi Unikum nu?
- behöver verksamheten förändras?
- behöver verktyget förändras?

2. Hur ser våra kollegor på de it-verktyg vi har?
- i vilka forum förs diskussionerna och varför?

- Posted using BlogPress from my iPad

Artiklar i tidningen förskolan

Nytt verktyg ska ge stöd - Marie Bengts
I denna artikel skriver Marie att portfolion ofta kan bli stående på en hylla och bara tas fram vid samtal. Detta är något som jag kan känna igen mig i och det är något som vi tagit fasta på när det gäll Unikum, målet är att det ska vara lätt och intressant för brukarna att ta del av dokumentationen fortgående.
Genom att lägga upp sin mailadress kan brukarna få meddelande när det läggs upp något nytt i blogg, logg eller portfolio.

Enligt Anna Palmer så pedagogisk går dokumentation ut på att uppmärksamma vad barn redan tänker och håll på med - och sedan utgå från det i det fortsatta arbetet.
Genom arbetet följer man barnens pågående processer, dokumenterar dem och har det som utgångspunkt för planeringen. Arbetar man med pedagogisk dokumentation kan det vara det enda verktyg som behövs för uppföljning, utvärdering och utveckling av verksamheten i enlighet med läroplanen.(s.23 i tidningen Förskolan nr 9 2012)
Jag tror att de som hänger kvar i det gamla och det som alltid har gjort lätt omedvetet kan skaffa sig massa mer jobb och massa onödigt dubbelarbete, bara för att de inte vågar släppa taget om det välkända.
Det är inte nödvändigtvis så att bara för att man är van att jobba på ett visst sätt att detta är det enklaste sättet.

Anna Palmer säger vidare att det finns ett ororsmoment gällande arbetet med pedagogisk dokumentation  och att det är om man skall dokumentera verksamheten eller det enskilda barnet.
På den frågan säger Anna att det inte går att skilja åt utan att det sker ett ständigt växelspel mellan de båda. (s. 23 i tidningen Förskolan nr 9 2012)
Det är här vi möter vår utmaning i designen av Unikum, hur gör vi det lätt att känna att man hittat rätt ställe att dela upp sina dokumentationer?
Vad ska liggar vart?
Här känner jag att vi får mer stöd för att framhålla vikten av att ha loggen som en samlingsdel av barnens Unikum för att efter ett tag välja ut vad som skall hamna i portfolion. Detta gör att pedagoger, brukare och elever kan se en röd tråd i loggen utan att riskera att det blir osamanhängande.

Barnen filmar det egna lärandet - Tora Villanueva Gran
I den här artikeln får barnen göra egna Puppet Pals filmer utifrån ett av förskollärarna bestämt område. Genom skapandet av filmen så kan barnen reflektera över sin uppgift, när de om de vill visar upp resultatet för sina kompisar så delar de dessutom med sig av sina erfarenheter.(s. 30 i tidningen Förskolan nr 9 2012)
Här har vi problemet med Unikum att vi inte kan lägga in filmer, risken blir då att genom att arbeta med filmskapande att man skapar sig merjobb och att det blir svårt att visa upp för föräldrar utan att man åter igen skapar "hyllvärmar dokumentation".

Med barnen som vägledare - Tora Villanueva Gran
Här har Gabriela Levin skapat en "levande arbetsplan", en mall med olika spalter där arbetslaget ska fylla i vad de planerar att arbeta med och hur det knyts till barnens aktuella intressen, hur de tänker att de ska stötta barnens utveckling inom området, val av arbetssätt, tidsplan samt vilket område i läroplanen det berör.(s. 34 i tidiningen Förskolan nr 9 2012)
Detta går att jämföra med våra lärplaner, det kanske finns en poäng i att mer poängtera hur barnens aktuella intressen påverkar vårt arbete än hur vi tänkt uppfölja målen vi satt i början på terminen, då vi knappt känner vissa av barnen?

När ett arbetslag är färdiga med arbetsplanen mejlar de den till Gabriela och hon läser och kommenterar den så att de får utmanande frågor och en vilja att driva arbetet vidare.(s 34 i tidningen Förskolan nr 9 2012)
Här har vi också något vi kanske borde ta till oss, att få någon utifrån som kan risa och rosa, ge konstruktiv kretik, ställa utmanande frågor och få oss att känna oss sedda och ge oss engagemant i vårt arbete!?!

- Posted using BlogPress from my iPad

Hur använder vi verktyget Unikum nu?

Just nu så har vi två olika delar i unikum.
Den ena delen handlar om eleverna och den andra är pedagogernas del.
Jag tänkte börja förklara elevdelen först.

Unikum för eleverna på förskolan är tänkt att täcka portfolio, IUP, föräldrasamtal och annan pedagogisk dokumentation.
För att kunna täcka alla dessa delar har vi tre olika verktyg;
Avdelningens blogg - som kan läsas av pedagoger, elever och brukare.
Bloggen använder vi för att visa brukarna vad vi gjort under dagen och låta dem ta del av den röda tråden i verksamheten. Den kommer också användas om vi vill nå ut till brukarna med information, typ veckobrev och påminnelser.

Barnens logg  - som kan läsas av pedagoger, eleven som äger loggen och brukarna till eleven.
Loggen använder vi för att lägga in bilder och saker som hänt ett speciellt barn men inte är något för portfolion.
Jag tycker att man kan jämföra denna logg med den portfolio som Roger & Birgitta Ellmin beskriver som en arbetsportfolio i sin bok "Att arbeta med portfolio -teori, förhållningssätt och praktik"(s.80).
Denna logg används som ett aktivt instrument som är integrerat i den pedagogiska vardagen. Genom denna logg kan barnen själva lättare följa sin utveckling och få sitt lärande tydliggjort.
Saker som lagts i loggen kan senare flyttas över till portfolion, det blir som ett första steg för att senare kunna sållas, kanske tillsammans med barnet och välja ut de "godbitar" som sedan förs över till portfolion.

Barnens portfolio - som kan läsas av pedagoger, eleven som äger portfolion och brukarna till eleven.
Portfolion använder vi för att lägga in bilder och reflektioner som kopplas till lpfö-98. Reflektionerna görs tillsammans med barnen. Portfolion har fem olika flikar; IKT, Lek och interaktion, Matematik/Naturvetenskap, Språk och kommunikation och Tematiskt arbetssätt.
Dessa områden speglas av de fokusområden som vår förskola har.
Denna portfolio kan jämföras med den visningsportfolio som Rober & Birgitta Ellmin skriver om i boken "Att arbeta med portfolio -teori, förhållningssätt och praktik"(s.81).
De beskriver portfolion som koncentrerad och överskådlig, att den ger ern representativ och meningsfull inblick i barnets utveckling, att den speglar utvecklingen över en lägre tid och att den följer eleven genom hela skol-/studietiden.
Det är främst denna portfolio som används vid föräldrasamtal.

Pedagogernas del är också  uppdelad i tre verktyg;
Avdelningens lärplan - som kan läsas av förskolechefen och den avdelningen som äger lärplanen.
Lärplanen består av sex olika fokusområden; Språk och kommunikation, pedagogisk dokumentation, tematiskt arbetssätt, lärande ledare, IKT och inkluderade lärmiljöer.
Varje avdelning skriver tre olika mål per område, dessa mål följs sedan med insatser och reflektioner.

Pedagogernas blogg -som kan läsas av alla pedagoger och förskolechefen.
Denna blogg är ett verktyg för att kunna dela med sig av mot och framgångar, pedagogiska frågor och reflektioner.

Pedagogernas portfolio- som kan läsas av förskolechefen och den pedagog som äger portfolion.
Här lägger förskolechefen ut frågor som pedagogerna svarar på och som används som stöd vi samtal mellan dem.

Jag tror att det finns en stark fördel att ha så här många olika verktyg i ett.
Tanken vid skapandet av barnens del och pedagogernas del är att de ska vara så lika som möjligt, att det skall vara samma upplägg på de båda.

Snart skall jag börja ha föräldrasamtal för första gången med unikum som grund och det skall bli spännande att se hur det tas emot av föräldrna och höra deras synpunkter.
Det tidigare sätt som jag dokumenterat på har varit väldigt tidskrävande och svårt (men långt ifrån omöjligt) att få till på individnivå.
Min känsla är att Unikum ger en möjlighet som är mellan den gamla portfolion som var Piaget inspirerad  och det nya sättet att dokumentera som jag experimenterade med under utbildningen, som är mer inspirerat av Vygotsky och inte lika stadieindelat.
För att förstå bättre hur jag tycker dessa två skiljer sig åt kan man läsa ett äldre inlägg "Pedagogisk dokumentation - vad, hur och varför".

Huvudfrågor

Leo och jag har valt att fokusera vårt arbete genom två frågor:

1. Hur får vi Unikum att bli en del av vår dagliga verksamhet?
- hur använder vi Unikum nu?
- behöver verksamheten förändras?
- behöver verktyget förändras?

2. Hur ser våra kollegor på de it-verktyg vi har?

- Posted using BlogPress from my iPad

Avslutning på processdokumentet

Men är detta en avslutning? Ja för kursen är det ju det men för arbetet medpedagogisk dokumentation med it-stöd är det ju bara början...

När jag först fick syn på informationen om den här kursen på fronter tänkte jag att det där är precis vad jag behöver, jag kände att den dokumentation vi hade innebar dubbelarbete, saknade röd tråd mellan portfolio och IUP som vi då använde, det kom visserligen vid den tidpunkten ut nytt material men inget som överensstämde med min vision av dokumentation enligt den reviderade läroplanens sätt att lära ut.

Jag hopades på att få klarhet och att denna kurs skulle ge mig en större förståelse, inte hade jag kunnat ana hur "rätt i tiden" denna kurs var och hur stora ringarna på vattnet skulle bli. Jag har inte bara fått en större förståelse av hur pedagogisk dokumentation kan fungera, förenkla och förbättra mitt arbete i förskolan för alla tre berörda parter (pedagoger, barn, brukare) jag har dessutom fått verktyg för att göra detta möjligt.

För min del fortsätter kursen fast inte med träffarna i Lindome, men genom ett samarbete med Unikum om att skapa en portal för vår digitala dokumentation, med förskollärare och forskare i ett Gu projekt om pedagogisk dokumentation, genom att föreläsa om hur vi arbetar med pedagogisk dokumentation inte bara för andra förskolor utan även för utländska lärare och sist men inte minst på det egna huset med att förbättra, förädla, förändra en dokumentation som är ett levande dokument.

Mediers påverkan i lärmiljöer

Jag kan bara applådera barnen av idag, hur kreativa och lösningsinriktade de är och hur självklart det är för dem att ta digitala medier till hjälp för att nå önskat resultat.

Barnprogram har ju alltid varit en källa till inspiration när det kommer till lekar hos barnen, detta har ju kunnat vara lite problematiskt för de barn som inte sett det som de andra vill leka. Orsakerna kan vara många. Tidigare har dessa barn fått förlita sig på den förklaring som de fått av sina vänner och försökt hänga med bäst de kan med olika resultat.

Just nu leker barnen på min avdelning en lek som de skapat utifrån barnprogrammet Labyrint.

Det de tagit fasta på utifrån detta program är avslutningsdelen där barnen hoppar över en pool med slajm för att komma fram till Didalos (spelledaren)på andra sidan. Det är viktigt att inte hamna i slajmet för då är man ute ur spelet. Barnen skapade denna miljö med hjälp av våra samlingsmattor som lades ut med lagom stora mellanrum i lekhallen och blev mellanrummen lite för stora tog de hjälp av en linjal som lades mellan prickarna och fungerade som bro.

Det de har lagt till som en extra krydda i leken är en figur som förekommer i en annan del i programmet, en robot som heter Taurus. Taurus sprutar slajm från näsan det gäller att akta sig för honom.

Det fanns barn i barngruppen som inte hade sett detta program och det började en intensiv diskussion med mycket förklarande hur man lekte leken och vilka nyckelfigurerna var.
Barnen blev ändå inte nöjda, de kände att de inte kunde ge sina kamrater tillräckligt med information för att få in den rätta känslan i leken.
 Då kläcker ett av barnen "Men vi går ju in på svt.se, där finns ju Labyrint"
Glada gick de till oss pedagoger och bad att få gå ut på nätet för att visa sina kamrater vad de pratade om. Efter att ha suttit och tittat på ett program kunde alla barnen delta i leken med samma förförståelse och samma vetskap om vilka nyckelfigurerna var.

Enligt rapporten "Småungar och medier 2010 - fakta om småbarns användning och upplevelser av medier dominerar Bolibompas websajt fullständigt, 30 % av alla barn 2–9 år besöker sajten. Det är ingen skillnad mellan de yngre och de äldre barnen, men något fler flickor (32 %) än pojkar (29 %) besöker Bolibompas sajt.(Mediarådet,http://www.statensmedierad.se/upload/Rapporter_pdf/Smaungar_&_medier2010.pdf ), så det kanske inte var så konstigt att de satt inne med den kunskapen kan man tänka. Det är ändå anmärkningsvärt att kunna plocka fram de digitala lösningarna lika självklart som att fråga fröken eller slå upp i en bok, jag ser morgondagens lärande få fäste och börja gro och det är väldigt spännande att få följa med barnen på denna resa och stödja dem däri.

Grupp 4.s avslutningsfilm

Reflektion kring Snöfilm

Tanken med skapandet av denna film var att föreviga och förtydliga det sätt vi nu arbetar på i mitt utökade arbetslag.
Denna film gav mig och min kollega en chans att dokumentera barnens lärande, vårt lärande och vårt sätt att arbeta allt på en och samma gång.
Jag har vid flera tillfällen förklarat för kollegor och personer insatta i förskolans struktur hur vi arbetar och vad skillnaden är från tidigare. I filmen finns två intervjuer med mig där jag försöker förklara detta igen.
 Men det var inte förrens jag förklarade vad filmen handlade om och dess betydelse för mig för en person som inte är insatt i förskolans värld som poletten verkligen trillade ner för mig.
Den stora skillnaden mellan hur jag arbetar nu och hur jag arbetade tidigare är att jag sitter inte inne med de rätta svaren längre. Jag lär inte ut längre, jag lär med barnen är en medupptäckare.
I filmen försöker jag förklara detta men inte med just dessa ord utan att man lätt kan få panik/kaosångest och att man då lätt faller tillbaka på de gamla traditionerna där läraren lär ut till barnen och låter barnen följa en rödtråd som man sedan terminstart har lagt ut.
Det är väldigt lätt att falla tillbaka i gamla spår och vanor och det var nästan det som hände när jag började fundera på vad jag skulle filma.
Trodde verkligen jag att jag skulle bestämma vad vi skulle göra!?
När jag förklarade detta att jag inte längre lär ut utan att jag är en medutforskare fick jag frågan men lär barnen sig något då?
Och på den frågan kunde jag svara med ett rungande JA! De lär sig så mycket och de kan så mycket, herregud vilka förklaringar jag och mina kollegor har fått tagit del av under dessa terminer! Och nu när barnen fått in tänket och känner sig säkrare på sin sak, förstått att deras åsikter är viktiga och absolut aldrig fel så blommar de som aldrig förr. Det är bara att hålla i hatten och försöka hänga med i deras tempo och njuta av resan och jag hoppas att detta förmedlas i filmen!

Snöfilm

Här är en länk till min film:
http://www.youtube.com/watch?v=OjjP0b7X0fQ&list=FLtoJUuXHS4m_Hhm42i3Mb0g&feature=mh_lolz

Bildmanus

Detta bildmanus är skapat i programmet Storyboards.



-




Enligt Thomas Granats bok Manus och dramaturgi för film, så är ett manus ett sätt för filmskaparen att förklara/förenkla för andra hur han/hon vill att filmen skall se ut.
Då min film är en dokumentär tyckte jag att det var enklare att göra ett bildmanus istället för ett filmmanus. Att sitta och skriva ner vad baren säger kändes krystat då det är spontana kommentarer i oförutsägbara situationer.
Denna film är barnens resa och jag har enbart fått följa med dem på den.

Granath, T. (2006). Manus och dramaturgi för film. Malmö Liber.

Synopsis

Här kommer en synopsis skapad utifrån Thomas Granaths instruktioner i boken Manus och dramaturgi för film, sid 42.
Enligt Thomas är en synopsis en kortfattad beskrivning av huvuddragen i den film som man skall göra. Den skall innehålla en resumé av handlingen och vilken berättarform som kommer att användas. Här skall även filmens längd, syfte och målgrupp tas med.



MIN SYNOPSIS

Snöfilm är en dokumentär på ca 9 minuter som handlar om arbetet i barngruppen Isklubben.
I filmen får vi följa barnen i deras utforskande av snö och is.
Syftet med filmen är dels att dokumentera ett för pedagogerna nytt sätt att bedriva sin verksamhet och visa fördelarna med detta och dels att dokumentera de olika upptäckter och reflektioner barnen gör så att de kan gå tillbaka och se sitt lärande.
Målgruppen är barn och personal inom förskola/skola.

Granath, T. (2006). Manus och dramaturgi för film. Malmö Liber.

- Posted using BlogPress from my iPad