Lärares professionella/personliga utveckling av Jonas Aspelin och Sven Persson

Sid 27 Så när Thomas första termin i yrket närmande sig sitt slut hade han bytt väg radikalt: han undervisade då i stort sätt på samma sätt som han själv hade undervisats i skolan. Han var nu med om att bygga upp sådana strukturer som han under åren på lärarutbildningen sagt sig vilja bryta ner.
  Jag har i tidigare litteratur "Att arbeta med portfolio" av Lenz Taguchi (1997) där hon skriver att det verkar som om befintliga handlingsmönster och rutiner blir förkroppsligade, detta måste ju gälla både elever och personal. Om det är så som hon säger så är det ju inte så svårt att förstå att det kräver en lång tid och många gemensamma viljor för att förändra inlärningsmiljöer 

Sid 28 Madsén (1994) pekar på att politiska, sociala och kulturella förändringsprocesser har lett till att pedagogernas egna kunskapsutveckling har hamnat i centrum av verksamheten och att genomförandet av lärararbetets övergripande intentioner fordrar ett i vid mening professionellt språk. Jag tycker att dessa tankar är väldigt intressanta, då jag själv nu så här 20 år senare fortfarande kan se att det är av stor om inte tom större vikt nu än då att pedagoger kontinuerligt fortbildar sig. Detta för att kunna delge barnen i morgondagens lärande något som är ålagt oss i Lpfö-98. Jag tror också att vi inte kommer att bli en erkänd profession innan vi har ett professionellt språk och där ligger ju problemet i att göra sig förstådd av föräldrar och barn. Jag tror att vi som förskollärare arbetar så mycket med att ha ett enkelt språk, ett språk som gärna förstärks med gester, ibland snudd på charader att vi har svårt för att kliva ur den rollen och gå in i en roll med ett mer akademiskt språk.

Sid 29 I ett turbulent samhälle blir ensidig kunskapsreproduktion dysfunktionell. Utbildningen bör istället inriktas på att utveckla olika generella och hållbara förmågor. Till dessa hör tex att kunna samarbeta, lösa problem, ta initiativ, reflektera, kommunicera och tänka kritiskt.
  Precis detta jobbar jag och Leo med just nu i vårt Minecraft projekt!!!

 sid 30 Att vara lärare, sägs det, är inte längre något givet - det blir man inte genom den position man innehar utan framför allt genom de relationer man utvecklar till sina elever. Framgångsrikt pedagogiskt arbete förutsätter en god förmåga att verka tillsammans med människor såväl som kunskap om människor.
  klockrent!

 Sid 32 Gemensamt för dessa benämningar är att de tar fasta på att pedagogers handlingar och tänkande om arbetet huvudsakligen formas under den professionella karriären och att det sker på ett mer eller mindre reflekterat sätt.
Här tänker jag att det har ju blivit mer fokus på just reflektion kring det egna lärandet även hos oss lärare. Vi ska se våra utmaningar, reflektera över vad som gått fel och hur vi kunde gjort annorlunda på ett helt annat sätt än vad iaf jag gjort tidigare. Detta kanske gör att professionen kanske blir bättre och formas fortare än tidigare.

 Sid 33 I motsats till vad många lärare föreställer sig handlar hindren mot lärprocesser mindre om de ungas bristande sociala kompetens än om lärarens svårigheter att skapa och upprätthålla relationer till barnen.
  Detta visar ju att vi är på rätt väg med vår reflektion kring vårt agerande med barnen, det är inte de som inte fattar utan det är jag som inte förklarar tillräckligt bra!

 Sid 33-34 Mer konkret uttryckt står autenticitet för ett skeende där individen handlar i överensstämmelse med sina egna grundläggande värderingar och då dessa värderingar överensstämmer med professionens värderingar(a.a. s.18) Autenticitet är , menar Fibaek-Laursen, en förmåga som kan utvecklas, t.ex. inom lärarutbildningen.
  Det är alltså inget som skapas där utan kan bara utvecklas. Detta styrker lite en teori jag har att alla är inte skapta för att vara lärare, egentligen kanske personer borde arbeta med yrket ett tag innan de kan söka till lärarutbildningen, och för att få söka ska den där autenticiteten finnas där. För det spelar nog ingen roll hur bra betyg du går ut lärarutbildningen med om du inte har "det där"...

Sid 36 Till skillnad från "den tekniska experten", vilken alltså utgår ifrån allmänna, färdigkonstruerade modeller och tillämpar dem på olika situationer, utgår "den reflekterande praktikern" ifrån den situation som är förhanden, förstår en som både lik och olik sina tidigare erfarenheter samt provar sig fram (a.a. s. 138): "När praktikern reflekterar-i-handling i ett fall som han ser som är unikt...är hans experimenterande på en gång utforskande och hypotesprovande" (a.a. s. 147)
Hur skulle en förskollärare kunna utgå från något allmänt när alla barn är unika???

Sid 36 Reflektion är den process som uppstår då praktikern står inför en problematisk situation; konfunderas över den, omorienterar sig och söker hantera situationen. Yrkeskunskap utvecklas hudsakligen genom "reflektion i handling"- Genom reflektion får en professionelle en alltmer differentierad kunskap om och förmåga att bemästra de sociala situationer han/hon hamnar i.
  Här har vi diskuterat mycket vilken slags reflektion som är bäst, den som sker enskilt eller den som sker tillsammans med någon eller några andra... Jag tror att reflektion tillsammans är den som ger den pedagogiska reflektionen.

 Sid 38 Paulin (2007) visar i sin avhandling om de svårigheter som nyutbildade lärare möter under sina första år i yrket att avsaknaden av reflektion är kopplat till lärararbetets intensitet. Den första tiden i yrket präglas av tidsbrist och kaotiska situationer.
Praxischocken är något vi pratade mycket om i mentorsutbildningen och hur man kunde underlätta för de nyexaminerade lärarna så att inte den blev så stor. Att ha ett par års erfarenheter skulle kunna vara lösningen mot att få en praxischock och kunna dra nytta av det man lärt på en gång.

 sid 41 Appliceras Goffmans (1972) begrepp kan det sagda uttryckas som att individens "personliga identitet" i växande grad influeras av och integreras med hans/hennes "sociala identitet" (här identiteten som lärare). Det sker med andra ord en strukturerad socialiseringsprocess, där individens sätt att förhålla sig i sitt yrke förändras utifrån det sociala systemets normer och värden.
 Sid 43 Den huvudsakliga myllan för mänsklig tillväxt är av mellanmänsklig natur och har att göra med att möta omvärlden som en närvarande person. Det är i omedelbara möten, t.ex. med sina elever, som läraren upptäcker vem hon själv är. Förstå då hon är en konkret person och inte bara en abstrakt rollutövare kan vi tala om professionell/personlig utveckling.
Du måste engagera dig och vilja utvecklas för att kunna göra det. Möter du inte barnen utan bara "fyller dem" som om de vore tomma kärl kommer du aldrig utvecklas.

 Sid 44 Vi föreställer oss sålunda att det är i och genom växelverkan mellan kreativa handlingar och (mer eller mindre genuina) relationsupplevesler som professionell/personlig utveckling väsentligen sker.

 SAMMANFATTANDE REFLEKTION.
 Du kan aldrig bli en fullfärdig lärare bara genom att gå en utbildning, det kräver möten och reflektion med både barn och kollegor för att utvecklas och utmanas till att bli en lärare. Det krävs också eget engagemang för att kunna möta barnen, se barnen och därmed få kunskap om barnen och hur de lär. Du måste lära känna dem och interagera med dem för att kunna utvecklas. Frågan är om någon utbildning någonsin kommer att kunna täcka allt detta eller om det är ett måste med års yrkeserfarenhet också? ska denna yrkeserfarenhet vara för eller efter den teoretiska utbildningen för att ge teorin så starkt fäste som möjligt?