"Lost in translation?" Om relationen mellan lärares praktiska kunnande och professionella språk av Per Lindqvist och Ulla Karin Nordänger

Sid 178 ...Molanders (1996) försök till distinktion, där han menar att kunnande knyts till handling och utmärks av rörelse och dynamik (knowing) medan kunskap (knowledge) har en mer kognitiv och stabil karaktär. De många, långa och innehållsrika berättelserna kan ställas mot ett ganska allmänt förekommande uttalande i diskussionen om lärares kunskap, nämligen att lärare saknar ett utvecklat yrkessrpåk (se tex Lortie 1975, Colnerud & Granström 2002, Utbildnings- och Kulturdepartementet 2005, Åman 2006) och att stora delar av deras kunskap betecknas som >>tyst<< (Polanyi 1967) Forskning som studerar lärares arbete konstaterar gång på gång att kunskapen är praktisk, baseras på egna erfarenheter, och har en starkt relation till den komplexa och situerade praktiken, vilket leder till antagandet att lärares gemensamma kunskapsutveckling och yrkesspråk förblir outvecklade, för att inte säga obefintliga.
  Vi som lärare måste använda oss av ett språk som förstås av barn, föräldrar och outbildad personal, detta gör att det blir ett enkelt språk som används och då kanske det int tas på så stort allvar. Vår kunskap bygger mycket på känslor, det är inte mätbart eller möjligt att bevisa att det är under just i den lärsituationen som vi skapat som barnet tar in den kunskap vi vill att de ska få. Det är bara en känsla hos oss att vi når fram och det är väldigt svårt att kommunicera sådana känslor till andra så att de ska kunna förstå hur de ska kunna göra detta själva.
 Sid 180 Erfarenhet verkar alltså vara en nödvändig, men inte tillräcklig, förutsättning för skicklighet och man kan fråga sig om allt det vi kallar erfarenhet verkligen beskriver samma typ av fenomen eller upplevelser... ...En vanlig syn på hur erfarenhet kan indelas i olika kvalitativa nivåer är att erfarenhet som på ett eller annat sätt kombineras med reflektion har ett högre värde... ...Att göra erfarenheter - och ett passivt element - man går igenom något. Att göra erfarenhet innebär att man medvetet prövar eller försöker något som innebär en förändring. När följderna av en förändring reflekteras får själva omvandlingen en betydelse och vi lär oss något. Erfarenhet via impulser eller tillfälligheter är däremot enligt Dewey nyckfulla och blinda.
  Det är farligt att bara fastna i ett görande när du stöter på ett hinder eller ett problem, du måste veta var du har för nuläge, vad du vill uppnå, hur du vill uppnå det och observera, analysera och reflektera kring det som görs för att sedan se på nyläget och se om det är bättre eller inte än tidigare. Detta gäller även med barn, vad är det hos barnen du vill utmana, hur vill du utmana det, varför fungerar det eller fungerar det inte när man gör a eller b... reflektion är nödvändigt för att göra kunskapen till din.
Sid 184 Dessa insikter, som inte kan systematiseras och som man inte enkelt kan dela med sig av eller påtvinga någon, förändrar på ett mera outtalat sätt hela vårt förhållningssätt. De omstrukturerar själva basen för hur vi sorterar och skapar mönster ur våra erfarenheter. Insikterna ställer erfarenheterna i ett nytt ljus och bidrar inte på ett självklart sätt till någon kumulativ eller konsoliderad kunskap. Snarare löser de upp de beprövade sammanhangen, utmanar säkerheten och lämnar efter sig flera frågor än svar.
Jag väntade länge på att bli komplett så att jag kunde ta mig an elever från förskollärarprogrammet, efter många år av arbete kom jag dock på att jag kommer aldrig bli "färdig" eller "fullärd" men att jag har kommit till det stadiet där jag behöver bli ifrågasatt för att komma vidare och bli utmanad i min yrkesroll.
 Upplevelsen av osäkerhet och brist på exakta kunskaper, bör därför inte väcka för mycket oro. Det är motsatsen som verkligen borde oroa. en lärare som enbart söker professionell bas för sitt agerande kommer att hamna i situationer då hon eller han märker att det inte finns en sådan bergfast grund. (Landahl 2006 s143)
  Styrker min erfarenhet!
Sid 185 För att läraren ska kunna in-se eleven måste eleven in-se läraren. som lärare måste du kunna blottställa dig och visa eleven dig själv.... ...Därför är det mycket viktigt för en lärare att synas. Du måste ha förmåga att "ta yta".
Som det även kom fram i förra artikeln att det måste ske ett samspel mellan lärare och elev för att det ska bli en givande situation för båda två
 Sid 186 Ett väldefinierat och exakt yrkesspråk skulle alltså inte kunna härbärgera insikter.
Var finns då meningen med detta språk?
 Sid 187 Lakoff och Johnsons (1980) bok Metaphors we live by 
Författarna hävdar att många av de begrepp som vi använder för att uttrycka känslor är antingen abstrakta eller otydligt avgränsade i våra erfarenheter. För att förstå dem behöver vi använda andra begrepp, metaforer. De definierar essensen av en metafor som att förstå och erfara en sak i termer av en annan sak och menar att metaforer är mer basala än de abstrakta begreppen samt bygger på genuina (>>natural>>) erfarenheter. Det enda kruxet som jag ser här är att inte alla har samma förförståelse och kanske inte lägger in samma känsla i den metafor som jag uttrycker som jag eftersöker. Meningen med något är baserat på de slags erfarenheter som jag har haft, och som du kanske inte haft. Därför kan jag inte fullt ut kommunicera den meningen till dig. Metaforer möjliggör dock, genom användandet av genuina erfarenheter, att kommunicera sådana delvis icke gemensamma erfarenheter. Detta tyckte tydligen inte författarna... 
 Sid 189 Det är alltså de metaforer som föds, behålls levande eller uppväcks ifrån de döda, som utgör en potential för den språklek som kan leda till (yrkes)utveckling.
Jag kan här själv bidra med hur svårt det varit för mig att tala om barns utveckling utan att använda ord som får det att verka som om de stigit eller tagit ett kliv i en trappa. Dessa metaforer ger en bild av att barn kan vara över och under varandra beroende på sin utveckling och där med automatiskt värda mer eller mindre. Detta ger inte alls den bild jag har av barn, så jag har fått jobba hårt med att hitta andra sätt att uttrycka mig på. Drömmen om >>det exakta språket>> (Göranzon 2002), det språk som gör det möjligt att exakt difiniera, beskriva, standardiera och systematiskt överföra kunskap från en yrkesgeneration till nästa, har närts av tänkare genom århundraden. men går det att göra detta med en kunskap som bygger på relationer och reflektion? Hur ska du kunna i en monolog kunna förklara hur en bra dialog fungerar? Ett arbete som går ut på att ha ett samspel med någon borde kanske ske i samspel och inte som korvstoppning? 

 SAMMANFATTNING OCH REFLEKTION 
Du kommer aldrig bli fullärd eller färdig inom yrket. Ett yrke som bygger på samspel och att se varandra går inte att lära ut med enbart teori. Även om användandet av metaforer blir "fint" kommer det nog aldrig kunna skapas ett yrkesspråk som gör det möjligt för oss att förklara de känslor och insikter vi når fram.